Jag är alltid annorlunda heter en avhandling om Lars Gustafssons författarskap. Det är en bra titel såtillvida att den sätter fingret på ett centralt inslag i författarens självbild. Det är uppenbart att Gustafsson vill se sig själv som den som inte låter sig fixeras. Liksom existentialisterna vill han vara den föränderlige, som gång på gång rycker upp sina bopålar för att börja om från början.

På många sätt finns det fog för denna självbild. Det är sant att det finns mycket av omprövningar och tvära kast i Gustafssons liv och författarskap. Likväl kan man bakom föränderligheten också hitta mycket som är konstant. Det vimlar av formuleringar, motiv och hela idékomplex som återkommer från bok till bok.

Detta behöver givetvis inte ...