"Nyckeln satt i.” Det var en tid då detta skenbart enkla konstaterande framsuggererade en hel värld och ett förhållningssätt till litteratur som blev livsavgörande.

Jag ser mig själv, Ulf Eriksson och Jan Henrik Swahn – ännu opublicerade – i Stockholms allra tidigaste 1980-tal: ivriga, oslipade och inbegripna i ständiga samtal om idéer och teorier om ordens konst. Jan Henrik: lundensiskt skeptisk. Ulf: förödande verbal. Jag: påstridig och krävande. Vi speglar oss i varandra, prövar oss fram, förkunnar, förkastar och accepterar. Referenser till Kris, Cavefors, Coeckelberg, Lyrikvännen är legio. Vi är mycket unga, mycket självcentrerade och därför övertygade om att leva i ett brytningsskede.

Kanske gör vi också det. 1970-talets politisering av kulturen håller på att nå vägs &au...