Appadurai menar att nationalstaterna redan på 1980- och 90-talen i allt större utsträckning utsattes för påfrestningar. Dels genom förväntningar på att marknaderna skulle öppnas för utländska investeringar. Dels från kulturella minoriteter, som inspirerade av ett globalt språk ställde nya krav på rättigheter, värdighet och erkännande. Uppluckrandet av föreställningen om nationalstatens enhetliga gemenskap ledde till något som Appadurai kallar för ”de mindre skillnadernas narcissism”. Ju mer den nationella hegemonin blandades upp av minoriteter, desto intensivare blev sökandet efter de små skillnaderna som skulle definiera gränsen mellan dem som tillhörde den ursprungliga gemenskapen och de andra.

Appadurai pekar på hur ekonomiska transaktioner över gränserna undergräver den nationella...