Men den mångbegåvade Wren hann med så mycket mer under sitt långa produktiva liv i Kronans och Kyrkans tjänst. Han står bakom en mängd byggnader i England – Westminster Abbey, fasaden på Hampton Court Palace, utbyggnaden av Kensington Palace, de kungliga sjukhusen i Chelsea och Greenwich och flera universitetsbyggnader såväl i Cam­bridge som i Oxford. Han var chef för den kungliga byggnadsverksamheten i England (1669–1718), men han var även professor i astronomi vid Gresham College i London och vid Oxford University. Dessutom var han en av grundarna av the Royal Society.

Wren har beskrivits som gåtfull. För att göra personen mer känd ger arkitekthistorikerna Matthew Walker och Anthony Geraghty ut hans korrespondens. I en artikel i konstmagasinet Apollo skriver Walker att Wren höll en sådan distans att han kan verka känslolös. Men han tillägger att samtida till Wren också beskriver honom som en varm, hederlig och pålitlig person.

Christopher Wren påverkades av olika inriktningar inom arkitekturen, både antika och moderna. Forskaren Elizabeth Deans pekar särskilt på betydelsen av hans besök vid Ludvig XIV:s hov i Paris 1665. Där fick han möta den franske kungens arkitekter och på nära håll se hur det gick till när flera kungliga byggnader uppfördes.

Med anledning av 300-årsminnet pågår en rad evenemang under hela 2023. Till exempel anordnar Cambridge University i samarbete med Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse i september konferensen ”The Professional World of Sir Christopher Wren”, med deltagande av ledande forskare.

Sir Christopher Wren är begravd i St. Paul’s Cathedral, som han ägnade nästan ett halvt sekel åt att återuppbygga. Ovanför hans grav finns det en inskription på latin som avslutas med orden “’Si monumentum requiris circumspice” – ”Om du letar efter hans minnesmärke se dig omkring”.