Detta utifrån övertygelsen om att varje sann tysk är främmande för och upphöjd över begrepp som upplysning och demokrati, och i grunden inte villig att förvandla estetiska och metafysiska värden till en banal värld av sociala och politiska sakförhållanden. ”Kulturens frihet” skulle till varje pris försvaras mot den ”politiserade anden”. Härav det specifikt tyska kulturbegreppets centrala betydelse för förståelsen av Tysklands 1800- och 1900-talshistoria, liksom nationens glidning från att ha varit ett land av Dichter und Denker till att bli ett av Richter und Henker (domare och bödlar), för att citera den oförliknelige satirikern Karl Kraus.

”Det logiska utfallet av fascismen är en estetisering av det politiska livet”, menade Walter Benjamin och satte därmed fingret på hur nat...