Det verkar onekligen finnas något i den mänskliga naturen som skapar ett behov av igenkänning. Det blir om inte annat uppenbart vid våra återkommande högtider. Vi känner nog alla någon som vill ha allting exakt likadant varje jul, påsk eller midsommar. Allting ska ske enligt ett fastlagt schema. Även det mest sekulariserade firande kan fungera som en helig ritual, tryggt upprepad år efter år.

Om man ska tro religionshistorikern Mircea Eliade (1907–1986) går denna impuls långt tillbaka i mänsklighetens hi­storia. I sin bok Myten om den eviga återkomsten. Arketyper och upprepning (1949), som nu återutges i Bokförlaget Stolpes klassikerser...