I en augustiupplaga av New Yorker skriver Atul Gawande, kirurg och sällsynt begåvad skribent, essän ”Big med” om sin mammas knäoperation.

Anhörigas krämpor är inte sällan ett känsligt kapitel, särskilt för doktorer. Men Gawande är faktiskt strålande nöjd och klart imponerad av koordination och samspel i vårdkedjan.

”Jag räknade till sextiotre personer som var involverade i hennes vård”, skriver han, och fortsätter: ”Vad min mor fick uppleva var vad som händer inom medicinens fält när någon tar ansvar.”

Gawande argumenterar skarpsinnigt och övertygande för att vården bör lära av snabbmatskedjor och andra verksamheter med ”sina processer på plats”, som det heter på managementska.

Personligen reser jag ragg vid tanke p&a...