Georgij Arbatov, den sovjetiska utrikespolitikens grå eminens, väntade på mig vid busshållplatsen en timme utanför Moskva. 84 år gammal, lätt böjd, tog han tag i min ena arm, lutade sig mot sin hemgjorda promenadkäpp, skuren från en björk i närheten, och ledde mig genom skogen till en glänta där det stod ett litet, sjaskigt hyreshus med flagnande målarfärg i entrén och högar av damm och löv i trappan. I likhet med sin mentor Jurij Andropov, den förre chefen för KGB och senare Sovjetunionens ledare, har Arbatov alltid undvikit många av byråkraternas förmåner och nöjt sig med en anspråkslös lägenhet i staden och denna "datja" på landet.

Vi samtalade som vi gjorde i slutet av 1970-talet, länge och väl, över vodka, kaffe, gurka och rödbetor. Denne rådgivare för varje sovjetisk president f...