Den paradoxala långsamheten

Vi talar om långsamhet, och talar då om avstånd i tidens tänkta terräng, ständigt i rörelse likt tågfönstrets förbiskyndande landskap. Långsamt och snabbt får sin mening först i relation till tidsaxelns längdenheter; sekund, minut och timme definierar tillvarons hastighet. Betraktad som en kurva genom tiden är livets väg en – exakt och, kan tyckas, snålt – utmätt sträcka. Ett ändligt antal veckor och dagar skiljer födelsens punkt A från dödens punkt B.

Från första stund har vetenskapens blick sneglat mot frågan om denna sträckas längd och möjliga förlängning – vi vill inte att livet skall gå snabbt förbi. Det som skall påskyndas är istället den rörelse som inte räknas till livet utan enbart leder fram emot det; tillvarons transportsträckor skall kortas. ...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Helena Granström

Författare, fil mag i teoretisk fysik och fil lic i matematik.

Läs vidare