”Historia är bara den ena djävla händelsen efter den andra”, lär historikern Arnold Toynbee någon gång ha muttrat. Sådan veklagan är inte ovanlig bland dem som söker följdriktigheten i historiska skeenden, eller poängen med olika aktörers handlande. Ibland kan en sådan poäng vara svårfunnen – ibland finns den inte alls. Vad gäller just poänglöshet står nog mexikanska revolutionen 1910–1920 i en klass för sig. Till skillnad från franska revolutionen störtade den ingen monark, till skillnad från den amerikanska födde den ingen nation, och till skillnad från den ryska kom den inte med några löften om en klasslös utopi. Efter tio års blodiga strider och en dryg miljon dödsoffer var mexikanerna långt fattigare, och inte så värst mycket klokare, än de hade varit ...