Grannhärskarna i Sydostasien accepterade kinesisk överhöghet och lämnade ödmjukt tribut. Kineserna själva utsattes för myndigheternas envetna och grundliga försök till kontroll och reglering.

Men sedan gick det utför. På 1800-talet kom opiumkriget, Taipingupproret och ”främmande djävlar” från Europa som tvingade till sig koncessioner och kolonier. På 1900-talet kom revolutioner och bondeuppror, japanska invasioner och kommunistiska massmord. Den kinesiska utvecklingen tog en paus på två sekler. Först i vår egen tid har den slumrande jätten vaknat och beslutat sig för att återta den maktposition som landet hade omkring 1750.

Så brukar utvecklingen beskrivas i flertalet översiktsverk. Men är det rättvisande? Missar vi inte något väsentligt när vi på detta sätt förenkl...