När den ryska romanen på 1800-talet främst tack vare den numera allt mindre lästa Turgenjev blev ett varumärke etablerades också en uppsättning förväntningar på hur en sådan ska se ut. Denna berättande, psykologiska och välkända tradition har förts vidare från ”Tolstojevskij” och 1900-talets Nobelpristagare.

Men det finns också en modernistisk kanon som är långt mindre folkkär. Den tar sin början hos Chlebnikovs och Krutjonychs språkmaterialism och går via Andrej Belyjs symfoniska romaner och Andrej Platonovs folksagokommunism. Det är i slutet av denna omväg som man finner en av Rysslands kanske allra bästa nu levande författare: Sasja Sokolov.

Den som någonsin intresserat sig för den ryska samtidslitteraturen har förmodligen förr eller senare stött på denne u...