Vad man skulle önska sig är att ett antal personer med ansvar för våra gemensamma angelägenheter skulle föreställa sig ett kärt och välkänt rum – barnkammaren, studentrummet eller den första egna ettan – och sedan snabbt som kvicksilver möblera lokalen i fråga med företeelser och objekt från inte så rasande avlägsna dagar. Vi lever nämligen i den stora glömskans tid, och det är farliga saker.

Hur många kommer numera ihåg att det bara är ett drygt kvartssekel sedan Europa var delat av en järnridå med demokrati och marknadsekonomi på ena sidan och diktatur och kommandoekonomi på den andra? Att friheten och det öppna samhället inte är något man får till skänks utan behöver värnas aktivt såväl på det idémässiga som på det f&oum...