All polarisering var som bortblåst. Totalt samförstånd över vänster-högerskalan, över Gal-tan-skalan, över alla tänkbara skalor. Upprördheten slog ut både skottlossningar och bombattentat. Till och med det stundande kungajubilerandet hamnade i skuggan.

De, och de var många, som enligt Social­styrelsen befann sig i den nya riskzonen kunde direkt dra slutsatsen att Socialstyrelsen hade fel. Jag – i alkoholriskzonen?! Då är det något fel på måtten. Till de protesterandes försvar bör nämnas att Socialstyrelsen inte verkar beakta hur mycket sämre många människor högst sannolikt skulle må om de inte finge dricka sin tidigare beskärda del alkohol.

Det var inte bara de gamla vanliga etablissemangskritikerna som protesterade. Från alla håll kom protesterna, med eftertryck – och raljans, en kraft långt värre än raseri.

Just när man som fattig syndig människa nästan lärt sig att man alltid skall lyssna till experterna så gällde detta påbud inte längre. Plötsligt var expertis och forskning en kontinuerlig process som bygger på ständig omprövning, preliminära sanningar, och ifrågasättanden. I alla fall något att glädjas åt, även om pendeln möjligen slog förvånansvärt långt, som den tenderar att göra i det här välsignade landet.

”Möjligen speglar reaktionerna den högspänningsledning som samhällets samlade alkoholmoral vilar på.”

Lyssna till experterna gällde alltså inte längre. Möjligen rådde därför någon timme av skavande undermedveten kognitiv dissonans. Men räddningen var nära. Alla kunde dra en lättnadens suck när Agnes Wold, universalexpert på precis allt i hela universum (och möjligen utanför) tog till orda. Hon konstaterade att Socialstyrelsen feltolkar forskningen med kreativa metoder, moraliserar, väger in synpunkter från intresseorganisationer, och utgår från ”samma gamla forskning som vi haft i 30 till 40 år som visar att ett intag av måttlig mängd alkohol varje dag är förknippat med en lägre dödlighet och hjärt- och kärlsjukdom”. Domen var inte helt lättolkad. Var det ”samma gamla forskning” som haft fel i 30–40 år? Eller var det ”samma gamla forskning” som stått sig i 30–40 år? I det senare fallet verkar det ju röra sig om påfallande robusta forskningsresultat, och Socialstyrelsens senkomna anpassning till dessa rön borde välkomnas? Men, men – det krävs förstås expertis också för att avgöra vem som är expert.

Möjligen speglar reaktionerna den högspänningsledning som samhällets samlade alkoholmoral vilar på. Å ena sidan en institutionaliserad och strängt reglerad alkoholförsäljning med butiker som gör vad de kan för att kunderna inte skall köpa dess varor. Å andra sidan en mjödindränkt Frans G Bengtsson-kultur, där varenda ”pocent” är ett steg upp i livskvalitet, och där den som avstår alkohol utan att kunna åberopa några sakskäl ses som en kuf. Som sakskäl räknas graviditet, amning, sjukdom och bilkörning. Samt alkoholproblem. Eller nykterism. Nykterister ses visserligen också som kufar, men de har i alla fall sina högt ställda principer som ursäkt.

De som, liksom undertecknad, bara inte är så intresserade av alkohol, annat än som sällsynt vackert förpackade drycker, möts därför av frågande miner. Vi tillhör landets mest förbisedda minoritet, vi som dess­utom skamlöst oförstående kan gå omkring med en kvarbliven Systemetkasse på stadens gator – snart saliga i åminnelse, för lagom till den borttagna plastpåseskatten tar Sy­stembolaget bort sina praktiska plastpåsar. Den konspiratoriskt lagde anar såväl Socialstyrelsen som Finansdepartementets budgetavdelning här.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Kanske slipper vi hädanefter gnatet om Socialstyrelsens [sic!] råd om 6–8 skivor bröd om dagen. Den nya rekommendation svenskarna må glädjas åt blir istället: 0–3 små starköl vid ett tillfälle i månaden. Skål!