Förra året fyllde ett av konsthistoriens mest kända verk, Kazimir Malevitjs Den svarta kvadraten, ett hundra år. Firandet skedde med en stor utställning av hans konst på Tretjakovgalleriet i Moskva, I Malevitjs tecken. Som en del av jubileet genomförde galleriet en röntgenundersökning av målningen vars resultat var så sensationellt och provocerande att Malevitjforskarna har mött beskedet med förlägen tystnad.

Målningen visades första gången 1915 – mitt under brinnande världskrig – i Petrograd på utställningen 0,10, tillsammans med andra verk av Malevitj och av tretton andra konstnärer. Malevitj var 37 år gammal. Han hade börjat sin bana som impressionistisk konstnär, sedan målat i kubistisk stil och därefter övergått till föremålslös konst, det som han själv ansåg vara hans bidrag till konsthistorien. Han kallade sin konstriktning för suprematism. Utställningen blev mycket omdebatterad, Den svarta kvadraten, började omedelbart sin väg mot berömmelsen.

Konstverkets ryktbarhet har sedan växt till osannolika proportioner, bland annat på grund av att det suprematistiska måleriet förbjöds under Sovjettiden. Det blev ett av Stalintidens offer.

Två år tidigare, 1913, hade Malevitj gjort dekoren till den futuristiska operan Segern över solen. Den svarta kvadraten hade funnits med bland andra geometriska figurer som skulle symbolisera den nya konstens seger över naturen. Han målade under dessa år också en röd kvadrat på rött och en vit kvadrat på vitt. Då var också slutpunkten på hans konstnärliga projekt nådd. Under 1920-talet gjorde han repliker av sina tidigare konstverk men återgick också till att måla en föreställande konst. Han dog 1935. När han låg på lit de parade hängde Den svarta kvadraten på väggen ovanför hans kista. Då kistan fördes genom Leningrad hade en reproduktion av tavlan placerats på bilens front. Det var den sista offentliga visningen av konstverket på mer än 40 år. Malevitjs familj skänkte hans konstnärliga kvarlåtenskap till Ryska museet 1936. Det var för politiskt farligt att behålla de suprematistiska konstverken.

Malevitj ifrågasätter själva föreställningen om representation. Målningen föreställer inte en svart kvadrat utan är en svart kvadrat. Det skulle inte finnas någon förbindelse mellan konst och natur.

För Malevitj var det centralt att Den svarta kvadraten var föremålslös, det vill säga att den inte föreställde något. Den uttryckte däremot en gudomlig verklighet bortom förnuftets kategorier. Målningen placerades på utställningen 1915 i ett av hörnen i utställningssalen, på den plats som i ett ryskt hem kallas det vackra hörnet och där husets ikoner brukar vara upphängda.

Malevitj jämförde själv Den svarta kvadraten med en ikon och menar att målningen är Guds avbild. Flera ortodoxa teologer har fortsatt Malevitjs reflektion och menat att konstverket alls inte uttrycker en bildstormande inställning. Människan kan egentligen bara uttala sig om vad Gud inte är, varje epitet som kan användas om Gud är mänskligt och därför otillräckligt. Teologerna talar om det gudomliga mörkret och det kanske är det som Malevitjs målning vill uttrycka.

Den svarta kvadraten har likaså tolkats mot bakgrund av dåtidens vurm för teosofi. Elena Blavatskaja, en av teosofins ledargestalter, talade om en mystisk kvadrat. Den uppfattades av henne som en projektion av en kub, som i sin tur symboliserade den ideala människan, det odödliga jaget, som befann sig i den fjärde dimensionen.

Mest kritisk av alla var Malevitjs konstnärskollega Aleksandr Benois, som i en recension av utställningen 1915 menade att Den svarta kvadraten var början på allas undergång genom att den förnekade kulturarvet. Den var inte konstens nollpunkt utan dess slutpunkt.

Den nutida kulturfilosofen Boris Groys menar i sin tur att sådana rörelser som suprematismen låg bakom Stalintidens ideologi. För både Malevitj och Stalin var konsten primär och verkligheten sekundär. Malevitj ville skapa en ny värld med hjälp av sitt konstprojekt, Stalin ville göra detsamma genom sina femårsplaner. Groys påpekar att suprematismen (liksom futurismen) stod främmande för all form av respekt inför kulturtraditionen. Han menar vidare att Malevitj var negativt inställd till den tidiga Sovjetmaktens försök att bevara de ryska museerna, som hotades under revolution och inbördeskrig. Tiden skulle ha sin gång och det var fritt fram att vandalisera dem.

Mera extrema ortodoxa kyrkliga kretsar av idag uppfattar Malevitjs målning som en upprörande ikonoklastisk handling och jämför den med andra exempel på förstörelse av kyrkor och ikoner under Sovjettiden. Ryska kyrkans nuvarande överhuvud patriark Kirill menar i ett särskilt uttalande att Den svarta kvadraten uttrycker både Malevitjs eget sinnelag och hela epokens. Kirill föreslår att man ska ställa en av de mest kända ikonerna, Gudsmodern från Vladimir, bredvid Den svarta kvadraten för att inse den moderna människans förfall. Vad som förenar Benois, Groys och patriarken är att de ser konstverket i ett politisk-samhälleligt perspektiv och förknippar det med Rysslands hotande undergång.

Tolkningshorisonten förefaller vara oändlig. Målningen kan ses i sammanhang med en svart kvadrat som målades på husen i den östeuropeiska shtetlen och som skulle påminna om förstörelsen av templet i Jerusalem. Den skulle alltså förebåda det gamla Rysslands undergång genom en allusion på en episod i den judiska historien. Den har också förknippats med den engelske 1600-talsfysikern Robert Fludd, som låter en svart kvadrat i en av sina skrifter illustrera ”det stora mörkret”, tillståndet innan världen skapades.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Vad visade då röntgenbilderna av tavlan? Under den svarta kvadraten finns en annan suprematistisk målning i flera färger, men också spår av en kubistisk målning. Undersökningen visar Malevitjs egen konstnärliga utveckling. Det är ju inte ovanligt att en konstnär återanvänder en duk.

Det var dock en annan upptäckt som chockerade. Museet fann förutom spåren av de två andra motiven en text, som idag skulle uppfattas som rasistisk: ”Negrer slåss om natten i en grotta.” Texten, som är på ryska, hänvisar till en fransk 1800-talskåsör, Alphonse Allais, vilken som en lustifikation målade en svart rektangel till denna text. Han gjorde likaså en vit motsvarighet med titeln Blodfattiga unga flickor under sin första kommunion vid ett snöfall och en tredje röd, Apoplektiska kardinaler kastar tomater på varandra på Röda havet.

Resultatet av röntgenundersökningen leder till en rad svåra frågor, och slår måhända undan fötterna på hela denna digra tolkningshistoria som jag här återgivit. Hur förändras den estetiska upplevelsen när man känner till vad som finns under Den svarta kvadraten? Kan Malevitj rentav misstänkas för plagiat? Har han fört betraktarna av sitt konstverk bakom ljuset på ett snarast postmodernt sätt? Vi har sedan länge fått lära oss att ett konstverk också kan omfatta sin kontext i mycket bred bemärkelse, men ska röntgenbilden av konstverket också vara en del av detta? Trots allt var de kubistiska och suprematistiska konstverken övermålade, liksom också hänvisningen till Allais. Den svarta kvadraten visar måhända snarast avståndstagandet till Allais och dennes tolkning av det monokroma svarta fältet. Vad som blir uppenbart är att han kände till Allais rektangel. Ett komplext konstverk blir i och med röntgenundersökningen ännu mera komplext och en konstnärlig provokation blir ännu mera provocerande.