I en scen från den ukrainska tv-serien Folkets tjänare (2015) – där Ukrainas nyvalde president Volodymyr Zelenskyj spelar en högskolelärare som oväntat vinner presidentvalet – kan man se Zelenskyj skjuta ihjäl parlamentsledamöter när han tröttnar på deras korruption och ovilja att samarbeta.

Om scenen med skjutna ledamöter är ett omen är svårt att säga. Zelenskyj själv avfärdar anklagelserna med att det är skillnad på komedi och politik. Folkets tjänare är numera även namnet på Zelenskyjs parti som tagit plats som det i särklass största partiet i Ukrainas parlament, Verchovna Rada.

Världslitteraturens dystopier såsom George Orwells 1984, Aldous Huxleys Du sköna nya värld eller Ray Bradburns Fahrenheit 451 används ofta som jämförelse med politiska utvecklingar i olika länder: framväxandet av övervakningssamhälle, auktoritära styren eller censur. I Ukraina får man hämta referenspunkt från presidentens egen tv-serie, som i sin tur är satir på ukrainsk politik. Är det ett fall där verkligheten överträffar dikten eller där gränsen mellan de båda suddas ut?

”Även om det är en enorm politisk förändring som skakat om ukrainsk politik måste inriktningen beskrivas som stabil.”

Den 21 april i år vann Volodymyr Zelenskyj en jordskredsseger som utmanare i andra rundan av presidentvalet med 73 procent av rösterna. För att fortsätta rida på popularitetsvågen och för att lättare kunna styra landet var hans första beslut att tidigarelägga parlamentsvalet. Resultatet av valet i slutet av juli bekräftade den politiska jordbävning som var Zelenskyj. Folkets tjänare lyckades vinna 43,16 procent av rösterna. I det ukrainska valsystemet som blandar enmansvalkretsar med ett proportionellt system resulterade det i 254 platser i Verchovna Rada och en trygg majoritet. Näst största parti blev de pro-ryska partiet ”Oppositionsplattformen – för livet” med 43 mandat. Rysslands president Vladimir Putin står partiet nära och är gudfar till partiledaren Viktor Medvedtjuks dotter. På tredje plats kom Julia Tymosjenkos, tidigare känd som ”Den orangea revolutionens drottning” men numera omnämnd som ”Gasprinsessan” efter ett antal korruptionsanklagelser, parti med 26 mandat. Den förra presidenten Porosjenkos svunna maktparti Europeisk solidaritet fick blott 8 procent av rösterna.

På lokalnivånivå sitter dock flera Porosjenkotrogna guvernörer och andra lokala beslutsfattare kvar. Flera förväntas sig att Zelenskyj ska utlysa lokala nyval för att få bättre kontroll över det delvis decentraliserade systemet. Emot detta talar att han inte kan hitta starka kandidater på lokalnivå eftersom partiets popularitet alltjämt är så förknippat med honom själv.

Även om det är en enorm politisk förändring som skakat om ukrainsk politik måste inriktningen beskrivas som stabil. Det folkliga stödet för en fortsättning på det politiska projekt som definierat landet sedan majdanrörelsen är entydigt. 88 procent av platserna i Rada innehas av partier som säger sig stå för marknadsliberala reformer och ett närmande till EU och Nato. För bara ett år sedan kunde få förutse Volodmyrs Zelenskyjs framgångar. Den förra presidenten Petro Porosjenko hade styrt landet i fem år efter Maijdanrörelsen. Fokus för Porosjenkos regeringstid låg på att vinna kriget mot Ryssland och rensa bort korruptionen. Landet hade enats i att slänga ut den förra Kremlkontrollerade Janukovitj och i striden mot Ryssland. Idag ockuperar Ryssland fortfarande Krimhalvön och stora delar av de östra oblasten Luhansk och Donetsk. Över 14 000 personer har mist livet i striderna som pågår dagligen.

Men ett drygt år före valet hade folk börjat tröttna på korruptionen. I Corruption Perceptions Index delar Ukraina 120:e plats som världens mest korrupta land tillsammans med Malawi, Mali och Liberia.

Sedan sovjetunionens fall har Ukraina ständigt pendlat mellan öst och väst. År 1991, efter nära ett sekel av socialistiskt förtryck, hade Polen och Ukraina samma låga nivå av utveckling och välstånd. Polen genomförde ekonomisk chockterapi i kombination med att bygga upp starka institutioner och bekämpade korruption. Reformerna och ansträngningarna gav resultat och landet blev snabbt medlem i EU och Nato. Men Ukraina lyckades inte lika väl. Försäljning av statliga bolag genomfördes visserligen till viss del men de institutionella reformerna, och därmed den ekonomiska tillväxten, uteblev.

Ett år före presidentvalet visade opinionsundersökningarna att inget politiskt parti förmådde samla tillräckligt stöd för att överhuvudtaget ta sig över 5-procentsspärren för att ta plats i Rada.

Något som däremot inte spelade någon roll i valet var etnicitet eller språk. Zelenskyj är nämligen av judisk börd och talar främst ryska. Till skillnad från tidigare val där folket röstat efter etniska och språkliga gränser – Janukovytj stöddes i rysktalande områden, medan Porosjenkos och Jusjtjenkos bas fanns i de ukrainska – fick Zelenskyj stort stöd i samtliga regioner. Inte heller finns inga som helst belägg för att nynazistiska krafter skulle gynnats i kaoset, något som ofta först fram i Kremls propaganda och stundvis dessvärre i svenska medier.

Zelenskyjs popularitet äger han själv. Men det behöver inte betyda att han äger sin egen agenda. Det största orosmomentet är hans kopplingar till oligarker och, framförallt då Ihor Kolomojskyj. Kolomojskyj är en av Ukrainas rikaste människor och ägde bland mycket annat landets största bank, PrivatBank. Han har även intressen i energisektorn och kontrollerar stora delar av medierna genom att äga 1+1 Media. Det är just på Kolomojskyjs kanal 1+1 som president Zelenskyj haft sina stora genombrott med bland annat Folkets tjänare.

Kolomojskyjs förra advokat Andrij Bohdan har en nyckelroll inom presidentadministrationen. Bohdan var Zelenskyjs kampanjchef i president- och parlamentsvalet och är idag stabschef i presidentadministrationen.

oppositionens kritik består främst i att Zelenskyj och hans parti är oerfarna, och det finns förhoppningar hos oppositionen om att Zelenskyj inte kommer att lyckas hålla ihop hans 254 oerfarna ledamöter. Utöver nyval är det oklart vad det skulle resultera i eftersom samarbete med de ryssvänliga ses som osannolikt.

Farhågan kopplad till den bristande erfarenheten är att de nya ledamöterna lättare skulle falla för korruption och vara mer mottagliga för mutor. Zelenskyjs parti har kommenterat att de ska jobba med både morot och piska för att hålla partidisciplinen. Bland annat har partiet lovat att presentera lagförslag som på något vis ska straffa ledamöter som missar sessioner eller bryter partilinjen. Politiska analytiker tror att det kan handla om att sparka ut politiska vildar från parlamentet. En vecka efter valet anlitade partiet en av landets främsta handelshögskolor, Kyiv School of Economics, för att genomföra en veckolång intensivutbildning åt de nyvalda lagstiftarna. Utbildningen bestod i allt från grundläggande nationalekonomi och ideologi till hur lagstiftningsprocessen går till. Ett kreativt grepp för att skola in människor från olika bakgrunder utan politisk erfarenhet.

Det mesta talar för att Zelenskyj kommer att bedriva en västinriktad marknadsliberal reformpolitik. Regeringens markeringar gentemot Ryssland har varit tydliga samtidigt som en lyckad fångutväxling mellan Ryssland och Ukraina genomfördes i början av september. Flera reformer har också presenterats, bland annat rätten för utlänningar att köpa ukrainsk mark. Vilket kan öppna upp för långsiktiga utländska investeringar.

Utöver att faktiskt leverera dessa reformer återstår mycket. Energisektorn är sönderreglerad och landet lider fortfarande av ett gasberoende från Ryssland, ett land som de alltså är i krig med.

Medierna är i stora delar fria men knappast opartiska. Flera politiker har vid sidan av sina företag även en nyhetskanal. En journalist beskrev det som att nyhetskanalerna ska gynna det politiska partiet för att därigenom kunna gynna företaget. Detta inkluderar den förre presidenten Porosjenko och indirekt Volodymyr Zelenskyj. Frågan är om Zelenskyj kan genomföra reformer inom medierna och energisektorn trots hans nära band till Kolomojskyj.

Korruptionen är alltjämt den högst prioriterade frågan. Folk är trötta på att behöva känna någon för att få rätt tillstånd eller att behöva muta sig fram. För att åtgärda det krävs reformer på samtliga nivåer av offentlig makt. Om Zelenskyj lyckas skulle den potentiella ekonomiska vinsten vara enorm och betyda otroligt mycket för ett folk som redan betalat ett högt pris för sin strävan efter frihet, stabilitet och en närmare relation till väst.