DET ÄR KULTUREN, DUMHUVUD!
Likt en kung eller en minister så kan institutioner göra mycket för ett land, men de kan inte göra allt.
Än en gång har institutionell ekonomisk teori fått Nobelpris. Den här gången går det till Daron Acemoglu, Simon Johnson, James A Robinson, för deras forskning om hur samhällen med svag rättsstat och politiska och ekonomiska institutioner som suger ut sin befolkning misslyckas – och hur samhällen med inkluderande institutioner med maktdelning och en öppen ekonomi lyckas. Teorin har nästan blivit synonym med en standardmodell inom statsvetenskap och ekonomi.
Att institutioner är ett nödvändigt villkor för ett bra samhälle är en sak, men är de i sig tillräckliga? Institutioner kräver människor som upprätthåller dem, annars är de bara ett tomt skal.
Vi blev WEIRD, som Joseph Hendrich, professor i evolutionärbiologi uttrycker det, efter att vi förbjöd kusinäktenskap och monterade ner klanstrukturer till förmån för att lita på människor utanför våra blodsband, och på institutioner. Ekonomihistorikern Deirdre McCloskey lyfter en annan viktig poäng, nämligen att kultur också är ett nödvändigt villkor. Hon exemplifierar detta bland annat genom hur vi genomgick en attitydförändring där ordet ”ärlighet” blev viktigare än ”heder”.
Likt en kung eller en minister så kan institutioner göra mycket för ett land, men de kan inte göra allt. Snarare finns flertalet exempel på hur vi har överskattat deras styrka: Det misslyckade försöket att bygga nya institutioner i Irak och Afghanistan – den svenska migrationskrisen som följde.
Vår ingenjörsmässiga hybris kring berättelsen att det var institutionerna som byggde Sverige starkt, samtidigt som vi förkastat hela idén om att vi ens har en egen kultur, har lett oss till att tro att vi uppnått en idealstat. När den nu sätts under press av gäng- och klannätverk står vi handfallna och ropar mantrat: ”Om de bara integreras i institutionerna!” Men vi bör vara försiktiga med vad vi önskar.
Det är inte bara institutionerna som skapar välstånd, utan det krävs något mer. Den som lyckas skapa en modell som även visar vilka sociala och kulturella värderingar som får ett land att lyckas kanske borde få nästa Nobelpris i institutionell teori.
Skribent.