Än en gång har institutionell ekonomisk teo­ri fått Nobelpris. Den här gången går det till Daron Acemoglu, Simon Johnson, ­James A Robinson, för deras forskning om hur samhällen med svag rättsstat och politiska och ekonomiska institutioner som suger ut sin befolkning misslyckas – och hur samhällen med inkluderande institutioner med maktdelning och en öppen ekonomi lyckas. Teorin har nästan blivit synonym med en standardmodell inom statsvetenskap och ekonomi.

Att institutioner är ett nödvändigt villkor för ett bra samhälle är en sak, men är de i sig tillräckliga? Institutioner kräver människor som upprätthåller dem, annars är de bara ett tomt skal.