Den första efterkrigstidens stabila utveckling med god ekonomisk tillväxt, milda konjunktursvängningar och fasta växelkurser tog slut i början av 1970-talet. 1970- och 1980-talen präglades av två dramatiska oljekriser, kaos på valutamarknaderna med stora devalveringar och därtill stagflation, det vill säga: arbetslöshet och inflation på höga nivåer samtidigt. Men under första halvan av 1980-talet, efter den andra oljekrisen, började inflationstakten sjunka, allt fler länder gick över till flytande växelkurs och stabiliseringspolitiken inriktades på låg inflationstakt, trots att arbetslösheten hade kommit att etableras på väsentligt högre nivåer än under 1950- och 1960-talen. Sverige var det sista av västvärldens industriländer att gå in i Den stabila eran efter den djupa ekonomiska krisen vid ing&ar...