De flesta av oss associerar förmodligen detta scenario till Aldous Huxleys eller Ray Bradburys dystopier. I hjärnforskaren Katarina Gospics bok Digital tsunami är det den positiva framtidsvisionen. Det innebär inte att Gospic är blind för riskerna med digitalisering och artificiell intelligens. Tvärtom: hon är fullt medveten om hur utvecklingen hotar vår personliga integritet och i förlängningen vår frihet.

Hotet tar sig många former. Sociala medier samlar in oceaner av data om användarna som kan användas för såväl marknadsföring som övervakning. Informationen kan också påverka demokratiska val. Mobiler, surfplattor och telefoner spårar sina användares rörelsemönster och privata konversationer i större omfattning än vad de flesta är medvetna om.

Ibland sker det med människors goda minne, men det är långt ifrån alltid man får en chans att tacka nej. I början av 2019 fick exempelvis användare av Googles hemlarm Nest Guard en obehaglig överraskning när företaget meddelade att larmet nu kunde röststyras. Varje larm­dosa hade hela tiden innehållit en dold mikrofon, som tillverkaren enligt egen utsago hade glömt att nämna till och med i de tekniska specifikationerna. Vad syftet var kan vi förstås bara spekulera i.

”Därtill kan allt som är uppkopplat hackas”

Därtill kan allt som är uppkopplat hackas. Den som har tillräcklig kunskap, vilja och utrustning kan stänga av en respirator på andra sidan jordklotet, ta kommandot över en självkörande bil eller skaffa en fullständig överblick över någons hem via hennes robotdammsugare.

Samtliga dessa exempel, och fler därtill, nämner Gospic. Hon är, som sagt, medveten om digitaliseringens och den artificiella intelligensens skugg­sida. Problemet är att Gospic sedan avfärdar hoten genom att konstatera att ”vår integritet och vår rätt till ett privatliv mer eller mindre redan tagits ifrån oss”, så vi kan lika gärna fortsätta på den inslagna vägen och få uppleva digitaliseringens positiva sidor i framtiden. Som om digitaliseringen och den artificiella intelligensen nu har gjort all skada den kommer att göra och istället, av oklara anledningar, kommer att övergå i en positiv fas.

Visst stämmer det att stora delar av vårt privatliv har gått förlorade, men det kan fortfarande bli betydligt värre. Man behöver inte studera Kinas sociala kreditsystem eller det vaccinpassystem som håller på att utvecklas i flera europeiska länder för att inse det. Man kan även titta på det område där artificiell intelligens framstår som allra mest positiv: medicinen. AI kan se mönster som mänskliga läkare missar, och väntas exempelvis kunna identifiera cancer innan den hinner utvecklas. Allt som krävs är att AI:n ska få möjlighet till enorma mängder patientdata.

Problemet är bara att denna data också kan användas mot patienterna. Exempelvis har den amerikanska matematikern Cathy O’Neil beskrivit hur information om människors hälsa, vanor och livsstil redan i dag används för att höja vissa människors försäkringspremier. Når vi en punkt där artificiell intelligens på förhand känner till varje individs risk att drabbas av sjukdom eller olyckor riskerar somliga att förlora möjligheten att försäkra sig överhuvudtaget. Som sagt: Det kan fortfarande bli betydligt värre.

Ändå är Gospic övertygad om att utvecklingen blir positiv om vi har rätt inställning: ”Om vi bara blir vän med tsunamin, så kommer den att rädda världen och allt kommer bli bra.” Det är inget övertygande argument.