För 30 år sedan anlände jag till Sverige med en föreställning om ett land där allt fungerade. Att landets befolkning delade denna bild bekräftades av den flitiga användningen av vissa uttryck: ”det är lugnt”, ”det fixar sig”, ”det blir nog bra”, ”det ordnar sig”. Det verkade som att alla gick omkring med en outtalad tillit till andra, ja, till den gemenskap som var Sverige. I synnerhet två fraser gjorde intryck: ”det går som tåget” och ”som ett brev på posten”. ”Anmärkningsvärt!” tänkte jag. Att ”ett brev på posten” skulle betyda ”fullständigt förutsägbart” och ”det går som tåget” avse något som fungerar optimalt, lät ju fantastiskt för den som vuxit upp i det kaotiska New York under 1970-talet.<.../>