De teoretiker som under 1960-, 70- och 80-talen präglade västerländsk idédebatt och gjorde flitiga gästspel på amerikanska universitet är nu nästan alla borta. Fortfarande tycks de dock vara oumbärliga referenser för avhandlingsförfattare inom humaniora och samhällsvetenskap, kanske särskilt den redan 1984 avlidne Michel Foucault.

Men en nutida europeisk kultursidesläsare torde inte enbart förknippa uttrycket ”franska filosofer’’ med ogenomtränglig essäprosa och diverse begrepp som börjar på post- eller slutar på -ism. När vi hör namn som Bernard-Henri Lévy, André Glucksmann, Alain Finkielkraut eller Pascal Bruckner tänker vi nog också på kontroversiella insatser för mänskliga rättigheter i länder som Jugoslavien, Rwanda och Libyen, eller kanske på...