Reproducerar man bara en del moderna floskler (i synnerhet i frågor som rör genus, invandring och skolresultat) som aldrig behöver förklaras närmare och likt en upphakad grammofonskiva häver ur sig standardiserade ”argument” (ofta värdeladdade och sällan faktabaserade) kommer man långt.

Kryddar man dessutom flosklerna med lite obegripligt abstrakt svammel och helt nya ord kan man bli en banbrytande forskare eller konsult. Ju absurdare desto större chans till genombrott, eftersom alla vet att något som aldrig sagts tidigare, och som dessutom låter avancerat, måste vara både bättre och mer sant än tidigare utsagor om sakernas tillstånd.

Det behövs nya moderna lösningar på gamla och välkända problem och det behövs nya lösningar på de nya problem som genereras av de nya lösningarna – problem so...