När den franska republikanska högerns presidentkandidat, François Fillon, vald i partiets primärval med acklamation, trädde fram ur skuggorna hände något märkligt. Det var som om den här konservativa gruppens ande hade förkroppsligats. Där stod han, välklädd och proper, en (vad det verkar lyckligt gift) fembarnsfar, slottsägare och en erfaren politiker. En fläckfri birollsinnehavare redo att ställa nu ställa sig i rampljuset. Som ny. Glömda var åren med diverse ministerposter, senast som Sarkozys premiärminister. Alltsedan dess hade denne man rest land och rike runt och träffat folk, resultatet var ett väl genomarbetat valprogram.

Och när han tog till orda var det ungefär som att höra en svåger (även om han är en bättre retoriker). Hans program kunde sammanfattas med bantning av statens åtaganden, e...