Årets allra mest emotsedda bok för miljoner människor världen över är Spegeln och ljuset (originaltitel The Mirror and the Light), Hilary Mantels sista del i trilogin om Thomas Cromwell, Henrik VIII:s närmaste man. Mantels förmåga att få det förflutna att andas och leva har gjort henne till en av vår tids mest lästa författare. I Spegeln och ljuset, som kommer ut på svenska i augusti, skildrar hon de sista fyra åren av Thomas Cromwells liv, 1536–1540. Handlingen tar sin början med halshuggningen av Henrik VIII:s andra fru Anne Boleyn och avslutas med Cromwells dödsögonblick.

Vårt samtal är virtuellt. Hilary Mantel sitter i karantän i sin lägenhet vid havet i det lilla samhället Budleigh Salterton i Devon på engelska sydostkusten.

”Tudoreran är en av de mest beforskade och omskrivna perioderna i brittisk historia, men Hilary Mantel har med sina romaner tagit sig an ämnet på ett nyskapande vis. Sättet som hon skriver på i Cromwelltrilogin är närmast experimentellt.”

Boken ska kunna läsas fristående som en tjock roman samtidigt som det inte får bli några upprepningar från de tidigare två. Det har varit ett enormt stort men också lustfyllt arbete.

Tudoreran är en av de mest beforskade och omskrivna perioderna i brittisk historia, men Hilary Mantel har med sina romaner tagit sig an ämnet på ett nyskapande vis. Sättet som hon skriver på i Cromwelltrilogin är närmast experimentellt. Aldrig tidigare har Thomas Cromwell framstått som en tänkande intressant person – och inte bara som en maktgalen materialist som såg till att reformationen i England genomfördes.

Hur kom det sig då att hon fastnade just för honom?

Det var hans skarpa intellekt. När jag var sjutton år valde jag att skriva om Tudoreran till min examen. Jag skrev en uppsats om klosterupplösningen (1536–1541) och vilken effekt den hade. Jag blev besatt av ämnet och drogs till hjärnan bakom det hela – vem var denne man som kunde organisera en så invecklad juridisk process – och som klarade att hålla huvudet ovanför den enorma mängden detaljer och kunde föreställa sig resultaten på lång sikt.

Nuförtiden beskrivs som regel upplösningen av de katolska klostren som något enbart destruktivt. Det tror Hilary Mantel beror på att vi har en romantisk föreställning om den gamla katolska världen och att vi inte inser att monasticismen sjöng på sista versen. Mantel, som ofta kallar både Henrik VIII och Cromwell vid förnamn, säger:

Henrik och Thomas skyndade bara på processen. Stängningen av alla kloster i England ändrade hela det politiska landskapet, en ny klass landägare som investerade i kungens nya ordning uppstod. En så omfattande förflyttning av tillgångar gjorde det omöjligt att göra reformationen ogjord. Inte ens Henriks dotter Maria kunde få land och pengar tillbaka då hon blev drottning och återupptog unionen med Rom.

Meningen var att Hilary Mantel under hela det här året skulle vara på pr-turnéer i olika länder och lansera sin roman. Allt blev inställt när viruset covid-19 slog till. Men Spegeln och ljuset behöver knappast någon reklam för att sälja. Den gick rakt in på New York Times bästsäljarlista när den kom ut i våras och har i skrivande stund sålt en bra bit över 200 000 exemplar i Storbritannien. De två tidigare delarna Wolf Hall och För in de döda har sålts i fem miljoner över hela världen.

De eviga ämnena makt och politik går igen i Cromwelltrilogin och Hilary Mantel får ofta frågor om hur hon förhåller sig till olika politiska frågorna idag. Det brukar hon svara på med att säga att hon har befunnit sig på 1530-talet så länge nu att hon inte kan uttala sig. Men hur hon förhåller sig till drottning Elizabeths roll i den kris som Storbritannien och resten av världen går igenom just nu svarar hon gärna på.

”Redan i tidiga tjugoårsåldern funderade Hilary Mantel på om Thomas Cromwell skulle vara ett bra ämne för en roman.”

Jag tror att många kände sig lugnade när de hörde drottningens röst i talet som hon höll till nationen om coronaviruset. Hon kan givetvis inte hjälpa dem på något konkret vis.Men bara det faktum att hon efter att precis ha fyllt nittiofyra år sitter där och talar till folket gör henne till en symbol för uthållighet – och en länk bakåt till våra mödrar och mor- och farmödrar.

Redan i tidiga tjugoårsåldern funderade Hilary Mantel på om Thomas Cromwell skulle vara ett bra ämne för en roman. En ung man från arbetarklassen, son till en smed i London, som gjorde en osannolik klassresa och blev Henrik VIII:s rådgivare. Men så gick åren, Hilary Mantel kom 1985 ut med sin första roman, Every Day is Mother’s Day, och flera titlar följde. Karriären rullade på och Cromwell föll i glömska.

Långt senare, år 2005, insåg jag att om jag skulle skriva om Thomas Cromwell var det nu eller aldrig. Fyra år senare var det fyrahundra år sedan Henrik VIII kom till makten och det skulle uppmärksammas stort genom olika arrangemang.

Hilary Mantel satte igång med omfattande efterforskningar och handlingen började ta form inom henne. Aldrig kunde hon väl ana att hon skulle tillbringa femton år tillsammans med Tudorkungens förtrogne och att han skulle förvandla hennes liv.

Wolf Hall kom ut 2009 och blev ganska omgående en internationell bästsäljare liksom den andra delen För in de döda som kom ut 2012. Unikt är att båda böckerna har tilldelats Storbritanniens mest ansedd litterära pris, Bookerpriset. Redan har röster hörts att Spegeln och ljuset kan komma att göra ett hattrick.

Själv anser Hilary Mantel att Spegeln och ljuset är den bästa boken i trilogin. Men hon är väl medveten om att inte alla kan tycka det. Särskilt inte Bookerprisjuryn. Hon har själv suttit i juryn en gång och vet hur tycke och smak kan spela in.

Hur känner hon nu när hon har lämnat och ”begravt” Thomas Cromwell? Eller försvinner han kanske aldrig helt från hennes liv?

Nej, jag tror inte att han kommer att göra det och vi kommer i varje fall att vara kolleger länge till. Nu arbetar jag med teateruppsättningen av Spegeln och ljuset som Royal Shakespeare Company ska sätta upp. Jag skriver pjäsen tillsammans med Ben Miles, som spelade Cromwell i teaterversionerna av de två första böckerna.

Wolf Hall och För in de döda sattes upp i både London och på Broadway i New York. De filmatiserades också av BBC med Damien Lewis i huvudrollen som Henrik VIII. Den sista serien baserad på Spegeln och ljuset kommer också den att bli tv-serie.

Det har varit en åtta år lång väntan på den sista delen i Cromwelltrilogin och det har spekulerats i om Hilary Mantel hade drabbats av skrivkramp.

Inte alls. Är det något jag inte har brist på är det skrivlust och idéer men det är ett så omfattande material som ska få plats mellan två pärmar. Det blev uppåt niohundra sidor.

När jag och Hilary Mantel talades vid i samband med att hennes självbiografi Skuggan av ett liv kom ut på svenska för över fem år sedan hade hon sjuttiosex anteckningsböcker med research, tankar och färdiga scener nedskrivna till det som nu har blivit Spegeln och ljuset. Det hann bli uppåt etthundra, berättar hon.

När man har haft sådana framgångar är det inte oundvikligt att känna en viss press från både läsare och bokbranschen?

Jag har ärligt talat inte känt av det. Det enda jag tänkte när jag satt och skrev var på nästa stycke, och de gåtor och möjligheter som dyker upp under en dags skrivande. Berättelsen fyllde upp hela min horisont – jag levde mig så intensivt in i varje person jag skildrade att jag sällan ens reflekterade att det jag skrev skulle ges ut.

Processen att skapa en historisk roman av det här slaget är så komplex och tidskrävande att det därför förmodligen inte blir fler signerade Hilary Mantel:

Jag tror inte att jag kommer att skriva ännu en stor historisk roman – av rent praktiska skäl.Om jag skulle börja göra efterforskningar om ett nytt ämne skulle det ta fem år innan det kom någon bok ut av det. Och det finns så mycket annat jag vill göra. Det här året är intensivt för mig trots virus och nedstängning av Storbritannien och flera andra länder. Jag har fortfarande massor att göra för mina förlag runt om i världen vad gäller Spegeln och ljuset – det är bara det att jag inte kan vara på plats rent fysiskt.

Hon lägger till:

Det är nog inte rätt tid att fatta några definitiva beslut. Jag är lyckligt lottad som har en lång lista över möjliga projekt. Men jag är också medveten om att jag snart är sjuttio och därför behöver tänka strategiskt.

Just nu är hon uppfylld av arbetet med scenuppsättningen av Spegeln och ljuset. En person som hon har blivit extra förtjust i under arbetet med trilogin är statsmannen och kardinalen Thomas Wolsey.

Jag älskar Wolsey! När jag började att skriva Wolf Hall föreställde jag mig honom som alla andra gjorde, en avlägsen medeltidsfigur. Jag tänkte mig att han bara skulle komma på tillfälligt besök på sidorna innan hans skyddsling Cromwell försköt honom och vi rusade vidare in i den moderna världen. Sedan upptäckte jag allt eftersom att Wolsey var en underhållande, karismatisk man – smart och arbetade i det tysta för att uppnå vad han ville. Han hade ett superbt självförtroende och var en stor beskyddare av konsten; en renässansfurste i själva verket.

Första gången han dök upp på en sida i Wolf Hall var ett speciellt ögonblick för mig som författare. Det var som om han tagit form i mitt huvud och utan mycket ansträngning från min sida började han prata – han var skarpsinnig, varm, charmerande och underhållande. Och han fortsatte att prata och började sticka iväg med hela historien.

Hilary Mantel beskriver Wolseys död som en tragedi – inte bara för Cromwell utan för alla som levde i hans sken.

I min trilogi är han aldrig helt död – han ”pratar” fortfarande med Cromwell och han plågar fortfarande Henrik VIII med skuld. Jag har vansinnigt roligt med scenproduktionen där jag låter honom fara in och ut som ett spöke i sin scharlakansröda ämbetsdräkt.

En annan pjäs som Hilary Mantel ska skriva är baserad på Mordet på Margaret Thatcher, en novellsamling som väckte starka reaktioner i främst konservativa kretsar när den kom ut 2014.

Så fort jag är ledig står Mrs Thatcher på tur. Pjäsen kommer att skilja sig från berättelsen i boken. Jag ska öppna upp handlingen och skriva in fler karaktärer så det blir mer som en fars. Och den innehåller sånger! Om den sätts upp är jag övertygad om att också pjäsen kommer att vara kontroversiell, men det är inget jag räds.

Novellsamlingen Mordet på Margaret Thatcher bygger på hallucinationer som Hilary Mantel hade i samband med att hon var tvungen att genomgå nya stora operationer för några år sedan. Endometriosen fortsätter att ställa till det för henne och den tunga medicineringen i samband med de kirurgiska ingreppen gjorde att hon hallucinerade.

I sina memoarer Skuggan av ett liv berättar Hilary Mantel om kampen för att få rätt diagnos för den kroniska gynekologiska sjukdom som hon har lidit av sedan unga år. Hon berättar om felbehandlingar och om den outhärdliga smärta som endometriosen orsakade. Den svåra sjukdomen har också varit helt avgörande för att hon blev just författare. Hilary Mantel är utbildad jurist men smärtorna omöjliggjorde en advokatkarriär.

Det värsta var att inte bli trodd. Ju oftare jag hävdade att mina problem var fysiska desto starkare slog läkarna fast att de var psykiska.

Hilary Mantel fick antidepressiv och antipsykotisk medicin, lades in på psykiatrisk klinik och blev bara sämre och sämre rent fysiskt. Smärtorna i benen blev värre och spred sig till buken. Genom att läsa all medicinlitteratur hon kunde få tag i om kvinnosjukdomar hittade hon själv fram till vilken sjukdom som hon led av. Hon var då tjugosju år och tyvärr hade endometriosen gått så långt att både livmoder, äggstockar och delar av tarmarna fick opereras bort.

”Berättelsen fyllde upp hela min horisont – jag levde mig så intensivt in i varje person jag skildrade att jag sällan ens reflekterade att det jag skrev skulle ges ut.”

För att stå ut behövde hon ett projekt. Hilary Mantel har varit en läsande och skrivande människa ända sedan hon var barn och historia fascinerade henne tidigt. Valet föll på franska revolutionen. Hilary Mantel, som då var 22 år, läste allt hon kom över i ämnet och skrev en åttahundra sidor tjock roman. Den utkom inte förrän långt senare, 1992, med titeln A Place of Greater Safety. På svenska gavs den ut i tre delar: Frihet, Jämlikhet och Broderskap 2016 och 2017.

När hon skrev om franska revolutionen bodde hon i Botswana där hennes make Gerald McEwen, geolog, arbetade under några år. De gifte sig unga, skilde sig och gifte senare om sig. Idag sköter han den affärsmässiga delen av Hilary Mantels författarskap.

I Skuggan av ett liv skildrar Hilary Mantel sin uppväxt och hur udda hon alltid har känt sig. Hon berättar om sina irländska katolska rötter och om sin pappa, Henry Thompson, som försvann några år efter det att en man vid namn Jack Mantel – som skulle bli Hilarys styvfar – flyttade in.

Den främsta anledningen till att Hilary Mantel författade sin självbiografi var att hon hoppades få kontakt med sin biologiska pappa. Henry Thompson försvann ur hennes liv då hon var elva år.

Boken var nästan som en magisk formel för mig. Jag ville se om jag kunde få min pappa att dyka upp i mitt liv igen.

Det gjorde han på också på sätt och vis.

En kvinna i Hilary Mantels egen ålder hörde av sig och berättade att hennes far hade dött 1997.

Det visade sig att min pappa hade gift om sig med en kvinna som redan hade barn. Brevskrivaren, Christine, var ett av dem. Jag fick några av min pappas tillhörigheter, mindre saker som foton och dokument från när han stred i andra världskriget. Jag fick också hans reseschackbräde som jag skriver om i Skuggan av ett liv. Det står nu på mitt skrivbord som en talisman. Så man kan säga att min pappa har varit med i hela Cromwellprocessen.

Hon beskriver arbetet med trilogin som att lägga pussel, inte som i en pusseldeckare där man kommer fram till en lösning utan ett mänskligt pussel i flera lager.

Jag kommer inte med några svar, för det finns inga.