Den västerländska kulturen tycks ha drabbats av en nostalgisjuka som når längre än politikens sfär. Även en institution som Disney har drabbats. De senaste åren har nya versioner av klassiker som Askungen, Snövit, Djungelboken dykt upp. Det senaste exemplet är Skönheten och Odjuret. Och fler remakes är på väg.

Men det är något som inte stämmer med detta ältande. Nostalgi är ofta ett symtom på stagnation. När man från Disneys sida väljer att återbesöka dessa klassiker är det med få överraskningar. Askungens klänning är fortfarande blå och Mowglis shorts röda.

Allt är till synes så som det alltid varit. Vad är detta om inte ett försök att hitta trygghet? Dels är det en ekonomisk trygghet för Disney, dessa nya versioner är ...