Dissektion av det östtyska nyspråket
Tredje riket efterträddes 1945 av två stater som hade ”tysk” i namnet. Förbundsrepubliken var efterföljarstat till Tredje riket och därför självklart det historiska ”Tyskland”.
DDR presenterade sig som en socialistisk stat, ett framtidsprojekt och ”den första tyska fredsstaten”. Den 3 oktober 1990 enades Tyskland. Men var det egentligen en återförening? Eller anslöts Östtyskland till Västtyskland? Frågetecknen gäller alltså DDR, de anspelar på regimens mindervärdeskomplex.
Charlotta Seiler Brylla tecknar i Den beväpnade freden en konturskarp bild av politik, ideologi och bruk av historien i de två tyska staterna. DDR är det primära forskningsobjektet, i fokus står relationerna till Sverige. Förbundsrepubliken Tyskland var självklar och inte något som man måste ta ställning till för eller mot i vårt land. DDR däremot var antingen ett efterföljansvärt eller ett avskräckande exempel. Regimen i DDR försökte mycket aktivt påverka opinionen i Sverige, medan Förbundsrepubliken kunde utöva mjuk makt, en självgående process.
”Sportjournalister och företrädare för Riksidrottsförbundet såg idrotten i DDR som föredömlig. De vägrade tro att dopningen var undermedlet.”
För att göra utvecklingen efter 1945 i det tudelade landet begriplig skapades ett nytt forskningsområde: politolingvistik. Disciplinen myntades i samma land – Förbundsrepubliken Tyskland – som hade gett historieämnet begreppen Sonderweg och Vergangenheitsbewältigung. Nu var utmaningen att analysera DDR-samhället med dess särskilda begreppsrymd.
Politolingvistiken har sitt ursprung hos Victor Klemperer och Reinhart Koselleck. Koselleck undersökte begreppshistorien i det tyska området efter franska revolutionen och den industriella revolutionen (åtta volymer1972–1997, med medförfattare): analysinstrument för tesen om särvägen. Klemperer undersökte språket i Tredje riket i verket LTI (1947): analysinstrument för att bemäktiga sig det förflutna. Västtyska historiker som Manfred W Hellman har använt politolingvistiken för att fullfölja den begreppsanalytiska traditionen i forskningen om Europas historiska problembarn Tyskland.
Seiler Brylla introducerar den tyska politolingvistiken för en bred läsekrets i Sverige. Hon dissekerar det Orwellska nyspråket i DDR och visar hur det kunde vara förföriskt och påverka bilden av DDR i Sverige. Titeln på hennes bok var rubriken på en fabel som publicerades i medlemsbladet för Förbundet Sverige–DDR 1983. Fabeln om igelkotten som ”i taggig skrud” avskräckte räven (den västtyska revanschismen) från attack var i sin tur hämtad ur en skolbok för tredje klass i DDR.
Den officiella självbilden av DDR var, med Seiler Bryllas ord, att staten uppstod som fågel Fenix ur askan. Nyckelordet i den fredsälskande staten var kamp. DDR kämpade för fred, folkvänskap, demokrati, ansvar, välfärd och framåtskridande och mot fascism. Orwell i sin prydno. Ett slagord var: ”Att lära från Sovjetunionen betyder att lära sig segra.”
Eleven dog före läraren. Reverenser för Sovjetunionen saknades i en hyllningsartikel i den svenska DDR-revyn inför statens 40-årsjubileum den 7 oktober 1989. Regimen i DDR hade då redan sedan ett år tillbaka förbjudit den sovjetiska tidskriften Sputnik att distribueras i DDR. Den verkade nämligen i glasnosts anda. En månad efter jubileet var sagan all för DDR. Två år senare följde Sovjetunionen DDR i graven.
Populärt
Det löser sig inte
New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?
Seiler Brylla gör en ideologikritisk analys av många svenska förvillelser i förhållande till DDR. Sportjournalister och företrädare för Riksidrottsförbundet såg idrotten i DDR som föredömlig. De vägrade tro att dopningen var undermedlet. De avskräckande exemplen har även varit postuma. Sverigedemokrater och kristdemokrater har i våra dagar framställt Öresund som en Berlinmur för invånarna i Sverige respektive jämställt en undervisningsplan från Skolverket med förhållandena i DDR. Seiler Brylla finner allt detta oförskämt mot människorna i DDR, som verkligen led ont. Hon kunde ha karaktäriserat detta bruk i Sverige av ”DDR” med ytterligare en fin tysk term Verharmlosung (förringande).
Mycket underhållande är Seiler Bryllas beskrivning av Vänsterpartiet kommunisternas krumbukter. Kritik inför svensk publik av vissa missförhållanden i DDR kompenserades med förtroliga ”förstående” samtal på östtysk jargong med kamraterna i Berlin. Seiler Bryllas undersökningar är fristående fortsättningar på Birgitta Almgrens banbrytande upplysningsarbete i studierna om Stasi och Stellan Arvidson. Våra två skarpsynta germanister har fört Vergangenheitsbewältigung till Sverige.
Professor emeritus i historia.