Jazzen, en musikform som länge ansågs vara en samhällsfara och bestå av primitiva djungelvrål, har nu upphöjts till något av det högsta som mänskligheten har skapat. För somliga av oss är det ingen nyhet. Jag har känt till det ända sedan jag för fler decennier sedan än jag tänker erkänna hörde Charlie Parkers solo i Parker’s Mood.

Det är också signifikativt och till jazzens eviga ära att totalitära regimer gjort sitt bästa för att förbjuda den. Den fick inte spelas i Stalins Sovjetunion, och när franska musiker i det av nazisterna ockuperade Frankrike spelade ”St Louis Blues” gick den under namnet ”La tristesse de Saint Louis”. Jazzen har länge varit ett starkt vapen i USA:s mjuka maktutövning.

Jazzen hade inledningsvis dåligt rykte i fina kretsar, och den v...