I tidningsaffären i ankomsthallen hittar jag inga tuggummin. Det löser sig väl, tänker jag, efter säkerhetskontrollen; där inne har de fler butiker. Fina, välsorterade butiker. Oaser av krimskrams där varje tänkbart och otänkbart konstgjort behov kan tillfredsställas mot en ohemul penning.

Först ska jag bara tillbringa tjugo minuter med att göra det som under min barndom, i en oskyldigare, dummare tid, var ett jobb för anställda människor på flygbolaget: checka in mig själv och bagaget. Det här är för övrigt första gången av nio gånger – ja, jag räknar efter – nio gånger då jag måste visa mitt pass innan jag viker ihop mig själv i det så kallade sätet. Sex av nio gånger är det en maskin som granskar dokumentet. En av nio gånger tar det obehagligt lång ti...