Hon finns där som en av många kvinnliga ikoner i ett kollektivt medvetande; mörk, vacker, voluptuös, intrigant, maktlysten, nymfoman, mordisk, möjligen galen? Så rik att hon bara åt pärlor upplösta i vinäger?

Min egen bild av henne har formats av Asterix och en vag populärkultur i form av filmer och bilder där jag inte riktigt minns vilka filmer jag verkligen har sett.

Så lyssnar jag på en gedigen podd från den franska radiokanalen France Inter om just Kleopatra och får vackert revidera mina fördomar. Nya fynd i form av papyrusskrifter, inskriptioner och mynt, liksom ny forskning presenteras här som nu gör det möjligt att lära känna politikern och regenten Kleopatra närmare. Det visar sig att Kleopatra var en fullblodspolitiker vars främsta ambition var att stärka Egypten, ekonomiskt, politiskt och strategiskt.

Som den hobbyegyptolog jag av och till ändå är blir jag nyfiken och läser därför ett par böcker i ämnet: den senaste som kommit ut på franska, Cléopâtre L’Égyptienne, skriven av historikern Bernard Legras (Les belles lettres, 2021) och svenska Dick Harrisons Kleopatra, Historiska Media 2021.

Kleopatra VII var den sista faraon i den ptolemaiska dynastin under den hellenistiska eran. Den ptolemaiska dynastin inleddes efter Alexander den stores död 323 f Kr, då hans enorma rike delas upp mellan hans generaler och Ptolemaios får det sydöstra hörnet av Medelhavsområdet med Egypten som centrum. I och med detta startar också den hellenistiska epoken som kännetecknas av en blandning av grekisk och orientalisk kultur.

”Efter mordet på Julius Caesar (med påföljande inbördeskrig) söker både hans mördare och hans arvtagare Egyptens militära och ekonomiska stöd.”

Ptolemaierna lyckas därefter behålla makten i Egypten i en tid av ett krympande grekiskt välde och ett starkt expanderande (och hotfullt) romerskt. Gent­emot egyptierna anammar ptolemaierna i stor utsträckning lokala seder och bruk. De låter utropa sig till farao, som också är gud, och behåller traditionen att makten ut­övas av ett par, man och kvinna, gärna syskon. De låter det egyptiska panteon bestå och kompletterar det med sina grekiska motsvarigheter.

Centrum för deras maktutövning blir den nyanlagda staden Alexandria, som ligger i Nildeltat. Här uppstår alltså en mix av grekisk och egyptisk och även judisk kultur, vars nav är det enorma biblioteket. Här står också fyren, ett av världens sju underverk. Att bygga högst är inte något svenska kommunpolitiker hittat på.

Kleopatra föds först (69 f Kr) i en syskonskara om fyra barn, två flickor och två pojkar, där pappan är faraon Ptole­maios VII. Vem hennes mamma var vet man inte, men det mest sannolika är en kvinna ur den grekisk-makedoniska aristokratin. Kleopatra får en uppfostran vid hovet i Alexandria där tidens främsta filosofer, matematiker och vetenskapsmän, ditlockade av biblioteket, bidrar till de kungliga barnens utbildning.

Hennes pappa har ett sjå med att hålla romarna stången och tillbringar bland annat drygt ett år i exil i Rom med att säkra landets självständighet, som han helt enkelt får betala med guld. I Rom är Kleopatra med och ser hur förhandlingar med makteliten går till. Ptolemaios VII gör Kleopatra till medregent, och då han faller ifrån stipulerar ett testamente, godkänt av Rom, att Kleopatra ärver tronen tillsammans med den äldre av sina två yngre bröder, en tioårig pojke som blir Ptolemaios VIII. Hon är då 18 år gammal.

Nu följer några år av blodiga maktstrider där barnet Ptolemaios rådgivare söker ta makten med stöd av Alexandrias befolkning och där Kleopatra flyr till Syrien men lyckas återta Alexandria militärt med stöd av Julius Caesar. Och det är med detta överlägsna stöd Kleopatra lyckas med att eliminera sin bror och medregent. (Han ersätts av sin yngre lillebror, som så småningom ska gå samma öde till mötes.)

Paret Kleopatra och Julius Caesar visar även upp sig på en sorts propagandaresa längs Nilen så att invånarna kan se vem som nu styr landet med både gudarnas och Roms beskydd. Mötet med Julius­ Caesar resulterar också i den gemensamma sonen Caesarion, som blir en legitim tronföljare och så långt det nu är möjligt en garant för en fortsatt vänskaplig allians mellan de två maktsfärerna. Kleopat­ra tillbringar sedan ett drygt år i Rom, tillsammans med Caesar. Från den perio­den finns bevarade förordningar som visar hur hon, formellt tillsammans med sin andre lillebror, Ptolemaios XVI, styr Egypten också i sin frånvaro.

Efter mordet på Julius Caesar (med påföljande inbördeskrig) söker både hans mördare och hans arvtagare Egyptens militära och ekonomiska stöd. Kleopatra satsar på Caesars efterföljare, triumviratet, där Marcus Antonius är den som får makten över östra Medelhavsområdet i vilket han snart reser runt för att ställa saker till rätta. Han kallar Kleopatra till ett möte i den grekiska staden Taros, eftersom han behöver en ekonomiskt stark allierad i framtida krig, framförallt mot partherna. Det är dit Kleopatra kommer i ett skepp med förgylld akterstäv och purpurfärgade segel, omgiven av nymfer och själv endast iförd slöjor, om man ska tro Plutarchos.

Den längre relationen med Marcus Antonius resulterar först i ett tvillingpar, tronföljare och också de garanter för ett fortsatt samarbete mellan Egypten och Rom. Under de år Marcus Antonius befinner sig på annat håll styr Kleopatra ett stabilt Egypten. Då han behöver pengar till ytterligare krig som han avser att föra, kallar han på nytt på Kleopatra. Hon bistår med militära styrkor, flotta och guld. I gengäld ser Marcus Antonius till att Kleopatras syster och sista rival Arsinoë dödas, och framför allt ger han henne rätten till stora landområden i östra Me­delhavsområdet som gör att Kleopatra i stort sett återskapar det välde som ptolemaierna styrde över då dynastin stod som starkast. Resultatet av mötet blir även ytterligare en gemensam son.

Kleopatra kan återvända till Alexandria i triumf. Efter lyckade fältslag dyker även Marcus Antonius upp på scenen igen och paret ordnar en gigantisk propagandafest på stadens arena där Kleopatras son med Caesar, barnet Caesarion, formellt utses till hennes medregent vilket han redan varit sedan fem år tillbaka och där alla hennes barn blir officiella tronarvingar. Här ingår även paret Kleopatra och Marcus Antonius­ äktenskap enligt hellenistisk rätt, detta trots att Marcus Antonius­ enligt romersk rätt redan är gift med en rejäl romarinna, vilket inte stör Kleopat­ra – däremot romarinnan. Och inte bara henne.

Det här att Marcus Antonius ger bort stora delar av imperiet till Egyptens drottning och helt förskjuter den maktpolitiska balansen till sin egen och Kleo­patras fördel ses förstås inte med blida ögon av romarna och de andra triumvirerna. Octavianus, Caesars styvson, får nog och en militär konflikt står för dörren. Slaget står så småningom vid Actium­, där Marcus Antonius och Kleopatras gemensamma militära styrkor förlorar i ett stort sjöslag. ­

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Kleopatra återvänder till Alexandria där hon genomför utrensningar, lägger beslag på så mycket guld som möjligt och förbereder en avresa. Marcus Antonius återvänder även han till Alexandria efter en sorts vankelmodig sorgeresa. Paret borde bygga upp en ny armé inför Octavianus attack som med säkerhet nalkas, men de har inte tid eller möjligen ork. Istället festar de som om varje dag vore den sista.

Så kommer Octavianus angrepp och både Marcus Antonius skepp och marktrupper byter sida och sällar sig till motståndaren. Marcus Antonius stöter sitt svärd i sin buk men hinner döende bli förd till Kleopatra som sitter i en sorts bunker som även är hennes gravmonument. Där dör han och hon tar efter det sitt liv med gift utan att lyckas snuva Octavianus på de rikedomar hon samlat i mausoleet, guld som han är i stort behov av efter alla sina fältslag. Däremot lurar hon honom på glädjen att låta hennes fångenskap och förnedring bli en del av hans triumftåg genom staden.

Och så är den sista faraon död (år 31 f Kr) och det fram till då fria Egypten blir en del av det växande romerska imperiet.

Kleopatras historia skrevs inte av någon samtida biograf. Istället syns hon i de texter som överlevt från den romerska sidan i konflikten, det vill säga: segraren skriver historien. Och det är i de här texterna vår bild av henne, vilken den än är, har sitt ursprung.

Efter att ha läst dessa båda böcker, där Legras ger utförliga källhänvisningar till fynd och tolkningar och Harrisons bistår med en god storytelling, skulle jag vilja se den nya filmen om Kleopatra VII. Den om den polyglotta drottningen som förhandlar med kejsare, prästerskap och sin egen finansminister. Den om kvinnan som är medveten om vad hon gör, tar välkalkylerade risker och vinner. Den om regenten som inte behöver en instängd hustru för att få fram tronarvingar men istället ordnar den saken själv, och det med den allierade stormakten. Den om regenten som har ambitionen att återskapa sina förfäders rike, en egyptisk stormakt – och som lyckas med det – tills allting en dag tar slut.