Dumskallarnas sammansvärjning

En eftermiddag i början av 1970-talet klev journalisten John Gerassi in på Parisrestaurangen La Palette, i korsningen av Rue de Seine och Rue Jacques-Callot. Han var försenad till en lunch med Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir och synbart uppriven.
Existentialisterna var fel personer att närma sig tårögd, men Sartre och de Beauvoir hade umgåtts med Gerassis föräldrar och känt honom sedan han varit en liten pojke. De visade överseende med den unge mannens borgerligt anstrukna sentimentalitet.

”Var är la petite?” sade Sartre, med sitt vanliga smeknamn på Gerassis flickvän.
”Det är över”, sade Gerassi.
Sartre, som i ålderdomen blivit nästan blind, kisade en lång stund mot den unge mannen.
”Nå, jag avundas dig. Själv har jag aldrig i hela mitt liv gråtit över en kvinna”, sade han därefter...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Roland Poirier Martinsson

Redaktör på Timbro.

Läs vidare