Han var faktiskt inte den förste att skriva insiktsfullt om totalitära system – Ganesh nämner Arthur Koestler – och var heller inte profetisk. Individens totala underkastelse inför Storebror i 1984 har ännu inte inträffat.

Skälet till varför vi läser Orwell är hur han formulerar sig och det sätt på vilket han hade rätt. Han skrev klart som ett rinnande källvatten och besatte ett sunt förnuft som såg igenom varje form av dubbelmoral, dumhet och lögn. Orwells stora insikt var att manipuleringen av språket deformerade sanningen.

Men varför tror man på allt från Refaat El-Sayed till Mao Zedong? För att inte tala om de som låter sig bedåras av finanskillar och entreprenörer som ideligen uppfinner hjulet. Vilka faller för bondfångare och populister?

Allt som oftast de som borde förstå bättre: högintelligenta och välutbildade. De är med Ganeshs träffande beteckning clever fools, smarta dumskallar, och återfinns längs hela det ideologiska spektrumet men är särskilt framträdande inom vissa delar av akademin och näringslivet. Prestigefyllda positioner i företag och på elituniversitet i kombination med en förbluffande avsaknad av sunt förnuft ger upphov till de mest spektakulära och osannolika felbedömningar.

Sunt förnuft tillägnas genom närkontakt med verkligheten, det vill säga den bångstyriga och irrationella tillvaro som omöjligen kan dompteras av abstraktioner och idéer utan alltid måste vara ett givande och tagande människor emellan. Oförmågan, eller oviljan, att inse detta bökiga faktum är vad som får vänstern att trots en överväldigande bevisbörda om dess misslyckande hålla fast vid socialismen. Och vad som i sin tur driver nyliberaler att inte ge upp sin trosvisshet om den minimala statens välsignelse.

Just de smarta dumskallarnas ökade inflytande är, skriver Janan Ganesh, förklararingen till att George Orwell fortfarande är betydelsefull. Vi behöver någon som sticker hål på pratbubblorna och ersätter dem med den enkla och raka sanningen.