Den heter Mass Flourishing (Princeton University Press, 2013) och lyfter fram värderingarnas betydelse för ekonomi och välstånd.

För med ansträngning menar Phelps inte vilket slit som helst utan de konkreta uttrycken av hållningar som självständighet, upptäckarlusta och viljan att sätta upp mål och förverkliga dem. Han tar ett historiskt grepp och kontrasterar den moderna individ, som förlöstes av upplysningen, mot den traditionella människan, som såg sig som gruppmedlem snarare än som enskild aktör. När människan blev individ vidgades hennes horisonter och hon kunde sätta igång med att förverkliga sin potential: kläcka idéer, ta initiativ, experimentera och muta in ny terräng i verklighetens och idéernas värld. Resultatet blev tillväxt och materiellt välstånd, men viktigast var den livskvalitet som kom genom att uppfinna, göra nytt och förändra.

När de moderna värderingarna fick genomslag på bred front fick framförallt västvärlden den massblomstring som boktiteln talar om och människor blev rikare och lyckligare.

Fast nu går det inte längre lika bra, menar Phelps. Förändringsviljan har mattats av och ersatts av kortsiktighet och materialism. Vi gläds åt vad vi konsumerar istället för åt produktionen som gjort köpandet möjligt. Traditionella värderingar som trygghetslängtan och grupptänkande gör sig åter påminda. Ska det bli fart på väst behövs en renässans för individen och hennes vilja att göra avtryck i världen. Näringslivets kvartalstänkande måste bekämpas och skolorna se till att stimulera de ungas fantasi, varför inte med hjälp av den stora, romantiska äventyrslitteraturen!?

Jag fylldes av lika delar entusiasm och skepsis där jag satt.

Phelps har helt rätt när han talar om skapandets värde och fantasins betydelse. I ett samhälle som sätter konsumtionen före produktionen och fördelningen före entreprenörskapet kommer frustrationerna och konflikterna att växa, och han påminner på ett sorgligt sällsynt sätt om att ekonomi är humaniora: den enskilda människan och hennes idéer är motorn som för oss framåt.

Samtidigt är hans konflikt modernt–traditionellt orimligt endimensionell. I själva verket beror en hel del av problemen idag på att viktiga traditionella värden har tunnats ut i takt med att den moderna självutlevelsen stuckit iväg. Det behövs inte bara kreativitet och jag-styrka i ett samhälle utan också förankring och vilja att ta ansvar för varandra.