Vad jag minns bäst från morgonen den 11 september 2011 är bullret från de lågt flygande planen. En timme tidigare hade det första planet flugit in i World Trade Center. Efter att ha förstått det obegripliga – detta var ett terrordåd, kanske början på ett omfattande angrepp – sprang jag från bostaden på 64:e gatan och Park Avenue söderut mot kontoret, det svenska generalkonsulatet på 48:e gatan och Andra avenyn. Sedan hade vi öppet dygnet runt i tio dagar.

Samtidigt tömdes kontorshusen. Människor ville hem, ofta till Brooklyn, Queens, Long Island, New Jersey. Manhattan stängde för biltrafik och många gick till fots genom de långa tunnlarna mot väntande anhöriga på andra sidan. Men där, på Park Avenue och 56:e gatan, gick människor norrut. Bort från WTC. Plötsligt hördes ett starkt buller av jetmoto...