Vid förra sekelskiftet hanterades en liknande situation som ett centralt samhällsproblem. Kulturanalytiker som Sigmund Freud, Max Weber och Émile Durkheim försökte förstå vad vantrivseln i kulturen handlade om. Idag är motsvarande reflektion över relationen samhälle–psykisk hälsa ganska gles. Depressionsproblemet hanteras i huvudsak som medicinskt; antidepressiva medel och beteendeförändrande tekniker ska frä(l)sa bort mörkret inom oss.

Här vill jag infoga en reservation. Givetvis finns en stor grupp individer, vilkas depressioner hör hemma i rent biomedicinska mekanismer. Det är inte dem jag talar om. Utan om den explosionsartade spridningen av ett nutida nedstämdhetstillstånd på jakt efter ett namn och en förklaring.

Frågan är om namnet ”depression” är en dimridå över det egentliga pro...