Allt avlöpte också precis som det brukar: några inledande ord om världsläget, där Dronningen varnade för ökande antisemitism – 80 år efter räddningen av de danska judarna över Öresund – och drog sig till minnes president Zelenskys besök under sommaren.

Hälsningarna till Grönland och Färöarna, till danskarna i tyska Schleswig och utlandet avverkades också, och det traditionella slutet med ”Gud bevare Danmark” närmade sig raskt.

Då kom bomben som fick undersåtarna att sätta kransekagerne i halsen: abdikation!

Bara två veckor senare, på 52-årsdagen av Dronningens eget trontillträde, avsåg hon att lämna över hela makten och härligheten till äldste sonen, den blivande Kong Frederik X.

Nyårstalet 2023 visade sig vara Dronning Margrethes sista – nogensinde.

I efterhand framträder ett mönster av händelser som leder fram till nyårsaftonens överraskning.

Hon, som alltid försäkrat att hon skulle bli sittande på sin tron tills hon ”trillade av pinn”. Plikttrogen in i det sista, som samtliga hennes företrädare – ja, med undantag då för Erik Lam år 1146.

Ryggoperationen på Rigshospitalet i februari angavs som orsaken till att majestätet kommit på andra tankar.

Men tillfrisknandet har gått enligt plan – och nog har väl världen sett monarker i betydligt skröpligare skick än den danska regenten med sin käpp.

I efterhand framträder ett mönster av händelser som leder fram till nyårsaftonens överraskning.

Det storslagna firandet av hennes 50 år på tronen som sent omsider genomfördes i september. Kronprins Frederiks tal där han – en aning opåkallat, tycktes det då – påpekade: ”Jeg er klar”.

Det obegripliga beslutet att hux flux frånta Prins Joachims barn deras prins- och prinsesstitlar, så till den grad forcerat att barnens föräldrar inte ens hann informeras om vad som väntade.

Prins Christians 18-årsdag i oktober som ett slags prick över i:et som markerade att den kommande kronprinsen nu var myndig och klar även han för sin nya roll.

Steg för steg koncentrerades makten kring kronprinsen och hans familj, alltmedan övriga familjeled förpassades ut i kulissen. För Prins Joachims del till en nyupprättad tjänst som försvarsindustriattaché vid ambassaden i Washington, DC.

Samme Joachim som en gång ansågs betydligt mera lämpad som kommande regent än den då buttre och omogne storebrodern.

Nu vankas nya tider.

Margrethe har varit en intellektuell regent: kultiverad, kulturell, konstnärlig och kreativ.

Frederik blir den fysiske regenten, som korsat Grönland med Siriuspatrullen och gjort folklig succé med sina ”Royal Runs” med kungafamiljen i täten.

I den mån Dronningen har förflyttat sig har det varit i kungabilen Store Krone till den egna logen i Det Kongelige Teater.

Margrethe är en slagfärdig språkekvilibrist vars formuleringskonst har samlats i flera citatböcker.

Frederik är även här sin mors raka motsats. ”Du mestrer ordet, jeg mangler det af
og til”, som han själv har konstaterat.

Hans nya Dronning, den modemedvetna och tjusiga Mary, har för sin del kritiserats för sina ”svårigheter att improvisera” i kontakterna med media.

Den nya Dronningen har en säker känsla för trender och balanserar emellanåt på gränsen till det politiska med sitt engagemang för klimat, miljö och hbtq-frågor.

Hennes svärmor är allt annat än trendig: en magnifik bärare av traditioner som till och med har gjort statsminister Mette Frederiksen (S) till rojalist.

Frederik och Mary blir ett kungapar i tiden. Och Danmark ett land som alla andra när Margrethe gått i pension.