Varför blir vi mindre upprörda när det sker ett terrordåd i Bagdad, jämfört med ett attentat i Paris? Frågan har återkommit i många debattinlägg under senare år. Underförstått lyder anklagelsen att den svensk som sörjer terrordåd i Europa mer än ett attentat i Mellanöstern anser att européer är mer värda.

Det vore en märklig och smått rasistisk värdering. Moralisk jämlikhet är dock något annat än känslomässigt engagemang. Kravet att människor ska känna samma sorg över Paris som över Bagdad innebär att man ifrågasätter människors behov av, och rätt till, en identitet – i detta fall, som en del av västerlandet.

Diskussionen om terrorns tårar är ett symtom. Bristen på stabila identiteter är troligtvis roten till m&ar...