När Lars Vilks ville visa den iranska konstnären Sooreh Heras tvåminutersfilm Allah ho Gaybar på Uppsala universitet utbröt tumult. Vilks fördes ut under poliseskort. Bland dem som stoppade filmen fanns några som med knutna nävar skanderade ”Allah hu Akkbar”.

Händelsen bör inte ses som ett isolerat fenomen utan snarare sättas in i ett större sammanhang. I den muslimska världen utspelas för närvarande en kamp om hur islam ska utövas i moderna samhällen. Bland rader av ämnen och alternativ utgör även våldets plats och betydelse inom religionen en skiljelinje mellan muslimer. Radikala, högljudda och våldsivrande muslimer ser sig som lika gudfruktiga och rationella som andra mer moderata muslimer. De å sin sida kan tycka att radikala muslimer är en avart av islam snarare än ett uttryck för religionens sanna väsen.

En av orsakerna bakom radikaliseringen av vissa muslimska grupper och den kanske viktigaste ideologen bakom politisk islam är Sayyid Qutb (1906–1966). Genom sin tolkning av begrepp och idéer ur Koranen legitimerade han våld för att upprätta samhällen styrda av islam.

Sayyid Qutb föddes i Egypten 1906 men hans skrivande och politiska ställningstagande mot regimen i Egypten tvingade honom på flykt. 1948 begav han sig till USA och stannade där i två år. Vistelsen i USA upplevde Qutb som en ständig bekräftelse på västvärldens arrogans och orättvisor. 1952 blev han medlem i Muslimska brödraskapet, något som omedelbart ledde till en radikalisering av hela den muslimska rörelsen i Egypten. Nassers regim upplevde Sayyid Qutbs infl ytande som ett så stort hot att han den 29 augusti 1966 dömdes till döden och hängdes i Kairo. Sayyid Qutb är fortfarande Muslimska brödraskapets kanske mest betydelsefulla ideolog.

En av de viktigaste byggstenarna i Qutbs tankevärld var att väcka muslimer ur vad han ansåg var en slumrande passivitet inför övermakten vilket bidrog till dålig muslimsk självkänsla. Den muslimska upprättelsen kunde enligt Qutb endast uppnås genom att det islamska rättsystemet sharia reglerade samhällets alla delar och skapade social rättvisa. Vägen dit såg Qutb först och främst som en kamp mot okunnighet och förvirring, jahili.

Jahili syftar på tillståndet som rådde i världen innan Muhammed, ledd av Guds ord, visade den rätta vägen. Qutb vidgade begreppet och sorterade under jahili alla samhällen som inte underställer sig den rätta tron, dess gudstjänster, ritualer och rättsliga föreskrifter. Vidare menade Qutb att filosofi , psykologi och historia har infl uerats av jahili och därmed står i konflikt med islam. Undantagen är islams historia och muslimsk filosofi.

Varje muslim uppmanas av Qutb att ta sitt individuella ansvar och med alla medel väcka andra till insikt. Genom att muslimer agerar och bekämpar jahili kommer deras känsla av underlägsenhet och förtryck att försvinna vilket leder till att det idealiska muslimska samhället etableras.

Sayyid Qutb hämtade sina idéer ur Koranens begreppsvärld där Da’wa (mission) är ett grundläggande påbud för troende muslimer. Men det råder skilda åsikter om hur det ska tillämpas. Ska muslimer nöja sig med att statuera exempel, vara ansvarsfulla medborgare och goda människor så att omvärlden övertygas om islams fördelar eller ska mer handgripliga metoder användas? Muslimska brödraskapet har exempelvis insett att stöd till fattiga ger fler anhängare. Verksamheten omfattar därför även fri medicinsk vård, soppkök, subventioner för husköp och annat socialt stöd.

Missionen motiveras också genom den islamska handlingsetiken Taghhyir al-munkar (Att tillrättalägga det felaktiga). Principen är grundad på korantexter som uppmanar muslimer att förbjuda det som är fel och stödja det som är rätt. Emellertid är det inte alltid klart vem som har rätt att förbjuda, vad som ska förbjudas och med vilka åtgärder. Det kan å ena sidan ses som en generell uppmaning till socialt ansvar, att exempelvis hindra någon från att köra bil berusad. Men å andra sidan kan begreppet ses som en uppmaning till mer handgripliga metoder för att tvinga människor till lydnad. Bland annat var det taghhyir al-munkar som legitimerade talibanregimens förbud i Afghanistan att lyssna på musik och låta kvinnor utbilda sig.

Dilemmat om hur det felaktiga bör tillrättaläggas och vem som bör göra det löste Sayyid Qutb genom att individualisera jihad (heliga kriget). Qutbs övertygelse om att islam är under ständig attack från jahilisamhällen var anledning nog för att tillkalla en motoff ensiv i syfte att förhindra detta infl ytande.

Allmänt vedertaget är att de som dör under jihad blir martyrer. Qutb uppmanade alla muslimer att med alla medel individuellt ta sitt ansvar för att bekämpa de otrogna. På så vis bröt han loss jihad-begreppet från de formellt utbildades auktoritet och ålade istället varje människa att själv bestämma vad som ska göras samt var och när.

Med Qutbs uppmaning kan vem som helst känna sig manad att agera handgripligt eller våldsamt. Karikatyrer eller filmer som ifrågasätter gängse religiösa muslimska föreställningar kan utifrån Qutbs tolkning ses som attacker på islam från jahili.

En muslim som ropar ”Alla hu Akkabar” och med våld försöker förhindra en visning av en film eller publiceringen av en karikatyr behöver följaktligen inte uttrycka irrationella känslor. Snarare kan beteendet ses som ett försök att korrigera ett samhälle som lever i förvirring och okunnighet. Genom att tillrättalägga det felaktiga taghhyir al-munkar kan på sikt ett samhälle skapas som är både rättvist och gudfruktigt för att det styrs av sharia.

Kampen om islams framtid utkämpas för närvarande i första hand mellan muslimer över hela världen. Sociala och politiska sammanhang har betydelse för utgången, och så även omvärldens reaktioner.