Kerstin Thorvall levde i otakt med sin samtid. Hon var född i fel tid och i fel sammanhang. Det hävdar litteraturvetaren Maria Jönsson i Behovet av närhet blir med åren betydligt större än nödvändigheten att bevara sin värdighet (Ellerströms), där hon riktar in sig på två aspekter i Thorvalls författarskap, genus och åldrande i samspel med sexualitet. Samtidigt betonas konsekvensen i Thorvalls litterära verk, där teman, motiv och stildrag återkommer. Thorvall följer en omtagningens princip som ger koncentration och täthet åt texterna, ibland till den grad att läsaren får en känsla av klaustrofobisk instängdhet.

Det är välkommet med en studie av Thorvalls romankonst. Det har inte skrivits något mer ingående arbete om henne förutom Beata Arnborgs biografi för några år...