1 Två egenheter i det amerikanska valsystemet tas ofta upp när polarisering diskuteras. Gerrymandering, där valkretsarnas geografiska gränser flyttas till fördel för det styrande partiet är ett fenomen som ofta beskylls för att leda till polarisering.

Var tionde år görs en nationell folk­räkning i USA, en census, som leder till att valdistrikten uppdateras. Har en kommun eller delstat ökat kraftigt i befolkning är det rimligt att så reflekteras i den politiska representationen. Processen varierar mellan delstater och i många fall har delstatsförsamlingarna ett finger med i spelet. Resultatet blir ofta att de nya distrikten är onaturliga i geografisk form men enhetliga i politisk färg – och det lokalt dominerande partiet vinner utan ansträngning.

Även om gerrymandering är ett verkligt fenomen som både republikaner och demokrater gjort sig skyldiga till, är dess roll för polarisering inte helt klarlagd. Polarisering har nämligen skett också i distrikt som inte tillåter politisk inblandning. Det är till och med tveksamt huruvida gerrymandering gynnar partierna, eftersom de inte behöver fler röster än vad som räcker för vinst – alla röster utöver vinstmarginalen är i teorin bortslösade.

En annan faktor som anses öka polarisering är primärvalen, vilka uppmuntrar kandidater att attrahera ytterligheter i partierna. Budskapen i en valkampanj kan skifta snabbt mellan primärvalen och de allmänna valen: först ska väljare långt ut på höger- eller vänsterkanten omfamnas i primärval, några månader senare behöver samma kandidat dra till sig mittenväljare i de allmänna valen. Kandidater som varit alltför extrema i primärvalen straffas ofta i de reguljära valen eftersom motståndarsidan ser till att påminna mittenväljare om deras tidigare synder. Därmed mattas effekten av för primärvalens roll för polarisering.

Utöver dessa förklaringar finns också idiosynkratiska, där den främsta är Donald Trump och MAGA-rörelsens erövrande av det republikanska partiet. En central del av MAGA är den konfrontativa stilen, där oförskämdheter skapar underhållning och respekt för traditioner får stå tillbaka för effektsökeri och rubriker. Socia­la medier har bidragit genom att rörelsens extrema element lättare når ut till personer i icke-urbana miljöer som annars inte engagerar sig politiskt. Man sprider memes och skämtbilder som bidrar till att avhumanisera oliktänkare och öka polariseringen. Även om vissa Demokrater på vänsterkanten anammat ­samma ­konfrontativa beteende, så har det inte fått samma genomslag som hos Republikanerna, vars kandidater idag nästan uteslutande bekänner sig till MAGA-rörelsen.

”Budskapen i en valkampanj kan skifta snabbt mellan primärvalen och de allmänna valen.”

En lösning på polariseringen som kommer uppifrån finns inte i dagsläget. Tvärtom riskerar institutionella lösningar – förändringar i valsystemet, till exempel införande av andrahandsröstning – att förvärra situationen, eftersom partierna då ser till att vakta sina revir och anpassa sig till det nya landskapet. Andra lösningar uppifrån riskerar att slå bakut, till exempel Demokraternas strategi att stötta extrema MAGA-kandidater med reklam i primärvalen, i hopp om att deras kandidater enkelt ska vinna de allmänna valen. Strategin har ibland visat sig framgångsrik men också lett till att MAGA-kandidater som Doug Mastriano nu har chansen att vinna guvernörsvalet i Pennsylvania.

Istället måste det till en rörelse underifrån, där väljare självmant belönar kandidater som håller en god ton och respekterar motståndare. Ett alternativ, som tyvärr har små chanser att realiseras, är en självrannsakning inom det republikanska partiet och mer stöd till måttfulla kandidater.

2 Nästan alla mätmetoder som används av opinionsinstitut visar att nationell enighet i USA är lägre än någonsin. 88 procent av amerikaner håller med om att det råder stor oenighet i landet och stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021 visar vad som kan hända i ett samhälle där enigheten brister. Går vi ännu längre tillbaka så inleddes det amerikanska inbördeskriget 1861 på grund av politiska motsättningar, då i frågan om slaveriet.

En viss grad av motsättningar är inte problematiskt, utan tvärtom en vital del av ett öppet och demokratiskt samhälle. Protester, demonstrationer och kritiska medier måste tillåtas. Samtidigt behövs en underliggande nationell sammanhållning som gör att människor vill ta del i samhället med allt vad det innebär: respekt för våldsmonopolet, beskattning, gemensam välfärd, deltagande i allmänna val. De senaste årens motsättningar i USA har dessvärre blivit en större belastning för samhället än vad det ger i form av demokratisk vitalitet.

En påminnelse är på sin plats om att USA är en federation med över 330 miljoner invånare, vilket gör att nationell enighet inte går att jämföra med mindre länder som Sverige och Finland. Dess­utom har USA en enorm variation av lokala styrelseformer, ­alltifrån de femtio delstaterna som stiftar egna lagar, 300 indianreservat för ursprungsbefolkningen, samt över 3 000 counties (regioner) och tiotusentals towns (kommuner) som ansvarar för exempelvis polis och beskattning.

Den stora variationen styrelseformer gör att politiska olikheter på nationell nivå kan kanaliseras genom ökad autonomi lokalt, till skillnad från i Sverige. I vissa delstater råder exempelvis en hög allmän välfärd (New York), medan andra delstater satsar på noll inkomstskatt (Florida). En politiskt känslig fråga som reglering av vapen varierar mellan delstater. De lokala skillnaderna kan i sig späda på motsättningarna, då människor väljer att bosätta sig i områden där man passar in ideologiskt. Då uppstår ideologiska fästen, demokratiska och republikanska fickor, där kontaktytor med politiska motståndare minimeras. Här finns även paralleller till utvecklingen i Sverige och skillnader mellan stad och landsbygd.

3 När vi talar om ideologiska cykler väger flera faktorer in: dels hur väljarnas politiska orientering förändras, dels röstningsmönster bland de folkvalda (framförallt i kongressen), dels vilka politiska reformer som drivs igenom. Bland väljare har polariseringen i USA varit asymmetrisk de senaste tio femton åren, då republikanska väljare blivit alltmer konservativa och mindre kompromissvilliga. Samtidigt har demokraternas väljare blivit något mer mittenorienterade.

I kongressen har båda partier rört sig bort från mitten sedan 00-talet, enligt gängse mätmetoder. Precis som bland väljare står republikaner i kongressen för en kraftigare förskjutning till höger än demokraternas förskjutning till vänster. Ett annat sätt att uttrycka det är att partidisciplinen idag är starkare – färre kongressledamöter röstar idag emot partilinjen (liknande Sveriges riksdag). Hårdföra och kompromisslösa republikaner tenderar att gynnas av väljare, vilket förstärker den konservativa trenden. Naturligtvis finns undantag. Konservativa medier, till exempel Fox News, talar ofta om radikala demokrater – till exempel kongressledamoten Alexandria Ocasia-Cortez – vilket gör att konsumenter av sådana medier uppfattar demokrater som mer extrema än vad de egentligen är.

Den faktiska politiken visar på en motsatt trend. Presidenter från båda partier har drivit igenom mer överstatlighet och centrala program, på tvärs med republikanernas ideologiska grund. Antalet federala och delstatliga program för allmän välfärd har växt, med införande av sjukvårdsförsäkring, föräldraförsäkring, stärkta rättigheter för minoriteter, miljöprogram med mera. Reaktionen på en sådan överstatlig utveckling förklarar till del den konservativa förskjutningen bland väljare. Blickar vi framåt är det möjligt att de alltmer konservativa besluten i Högsta domstolen mobiliserar demokrater, vilket skulle kunna bli slutet för den konservativa trenden bland väljare.

4 På nationell nivå har försök med ett tredje parti misslyckats – åtminstone under den rådande eran som domineras av Demokrater och Republikaner. Att ett tredje parti etableras inom en överskådlig framtid är orealistiskt, men kan i ett längre tidsperspektiv inte uteslutas. Under 1800- och 1900-talen förändrades partisystemet radikalt, där exempelvis Demokrater i södra USA gick från att vara för slaveri till att bli ett progressivt parti.

Runtom i USA pågår på lokal nivå olika försök att förändra valsystemet, ofta drivet av politiska krafter som anser att det nuvarande systemet missgynnar dem. Exempel på detta är andrahandsröstning (ranked-choice voting, RCV) som har införts i två delstater och i ett dussintal större städer. Ett skäl för att införa RCV sägs vara att öka möjligheten för ett tredje parti att etablera sig i valkretsen. Hittills finns ett visst stöd i forskningen för att det ökar chanserna till ett flerpartisystem, och försök med RCV har spridits.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Problemet är att politiker med tiden lär sig att använda spelets regler till sin fördel, vilket kan ge motsatt resultat än vad RCV-förespråkare­ önskar. Ett ytterligare problem är legitimiteten i ett komplicerat system där det tar veckor eller månader att räkna rösterna. För väljare blir det dessutom ett ytterligare moment i röstningsproceduren, samtidigt som många lider av röstningströtthet på grund av de frekventa valen (ofta förekommer två tre val per år).

På delstats- och lokalnivå förekommer på sina håll flerpartisystem, exempelvis lantbrukarpartiet DFL i Minnesota och Conservative party i New York. Den tidigare demokratiske presidentkandidaten Andrew Yang har tillsammans republikanen Christine­ Todd Whitman skapat ett nytt parti, Forward Party, i förhoppning om att främja mittenpolitiker. Det är möjligt att det når lokala framgångar, men måste samtidigt räkna med motstånd från både höger och vänster. De dominerande partierna vill naturligtvis behålla sina väljare.

5 Civilsamhället påverkar fortfarande amerikansk politik i stor utsträckning – dels med pengar, dels med opinionsbildning. Kandidaternas frekventa valkampanjer är dyra och skapar beroenden av finansiellt stöd. Fackföreningar som AFL-CIO drar ett stort lass för demokratiska kandidater och tillhör toppfinansiärerna med miljardbelopp varje år. Demokrater får även indirekt hjälp av rättighets- och miljörörelser som driver frågor i sociala medier och på andra plattformar.

Nya progressiva rörelser, till exempel Black Lives Matter, skapar opinion som demokrater drar nytta av. Republikaner å sin sida samlar traditionellt stöd från religiösa samfund, vapenorganisationer och bönder. Techföretag och i allt större utsträckning kryptorörelsen lägger kraft på att engagera politiker på båda sidor, med större tyngd hos republikaner.

Men allt handlar inte om politik. Sport är oerhört viktigt för amerikaner och de stora ligorna NFL, NHL, NBA och MLB lägger stor kraft på att inte bli polariserade. Sportevenemang är inte heller de helt fria från politik men är fortfarande en plats där amerikaner är fans och inte bryr sig om hur grannen röstar.