Snart hundra år har gått sedan Oswald Spengler fastställde den västerländska kulturens undergång. För den unga tyska nationen, som just hade utgått som förlorare i första världskriget, blev Spenglers historiemorfologi något av en uppenbarelse som trots kulturpessimismen gav deras liv ett slags metafysisk resning. Människor - inte bara filosofer - vallfärdade till den skallige titanen på Wiedenmayerstrasse i München för att låta sig inspireras av filosofiska djupsinne och dystra samhällsdiagnoser som tycktes korrespondera med det läge som den tyska nationen och kulturen befann sig i efter 1918.
Sedan gick det med Västerlandets undergång ungefär som det gått med Bibeln och andra kanoniska skrifter: det uppstod en rikhaltig Spenglerforskning. En här av uttolkare och specialister gjorde sitt bästa för att popularisera eller kritise...