Svenska medier har över 30 korrespondenter i USA, mot färre än tio i Bryssel. I Sveriges Radios Sommar i P 1 har New York under 2000-talet varit den mest omnämnda staden efter Stockholm. Svenska Dagbladet berättade den 8 september att utbrottet av svinpest i Västmanland gjorde att ett område ”stort som New York City” hade spärrats av.

Trots det stora informationsflödet, finns brister och luckor i svensk medierapportering och i de böcker som skrivs om USA. Den ekonomiska historien är betydligt mindre belyst än den politiska histo­rien. I en USA-historik från 2019, skriven av en rutinerad USA-korrespondent, ägnas mer uppmärksamhet åt Bill Clintons sexuella eskapader med en praktikant i Vita huset, än åt uppkomsten av teknikklustret Silicon Valley.

”USA:s konstitution utformades för 13 stater med 4 miljoner invånare, och gäller idag för 50 delstater samt ett par distrikt och ­territorier med över 300 mil­joner invånare.”

I den svenska debatten ägnas stor uppmärksamhet åt USA:s internationella ­agerande, men det är ont om djupare analyser av maktfördelningen mellan federationen och delstaterna, samt av vilka skillnader som finns mellan olika delstater.

I programserien Drömlandet som SVT sände i somras reste Carina Bergfeldt och Tareq Taylor runt i sydstaterna för att belysa olika avigsidor med USA. Programmet om Louisiana handlade om delstatens många och långa fängelsestraff. Bergfeldt sammanfattade reportaget med påståendet att det är så här det ser ut i USA.

Men så ser det inte alls ut i USA generellt. Straffrätten tillhör i huvudsak delstaternas område, varför variationerna är stora. Kriminalpolitiken i Louisiana är en av USA:s mest repressiva. Mindre än 25 procent av fångarna i USA sitter i federala fängelser, dömda i enlighet med federal lagstiftning.

Varje delstat har en unik konstitution som de själva förfogar över. Alla delstatskonstitutioner är betydligt mer ­omfattande än den federala konstitutionen. USA:s konstitution innehåller 4 400 ord – 7 600 ord inklusive tilläggen. Den svenska rege­ringsformen innehåller 11 600 ord.

Delstaternas makt har inte delegerats av federationen. Både federationen och delstaterna är självständiga jurisdiktioner. Av det 10:e tillägget till konstitutionen framgår att delstaterna besitter restkompetensen (alltså makten över de frågor som inte regleras i konstitutionen): ”Den makt som konstitutionen varken överlåter på de förenta staterna eller förbjuder delstaterna, förbehålles delstaterna eller folket.”

Konstitutionen utarbetades av ett konvent i Philadelphia 1787 med representanter för 12 stater som nyligen hade vunnit sin självständighet genom ett krig mot den tidigare kolonialmakten Storbritannien. Konstitutionen ratificerades sedan av 13 stater (även av Rhode Island som inte hade deltagit i konventet) och trädde i kraft 1788.

De 13 kolonierna hade förklarat sig självständiga 1776 och ingick sedan 1781 i en löst sammanhållen konfederation vars makt begränsades till utrikespolitik och försvar. Den fråga som deltagarna i Konstitutionskonventet hade att avgöra var om de unga staterna skulle överlämna ytterligare befogenheter till ett gemensamt organ, och hur relationen mellan staterna och detta organ skulle regleras.

Ungefär 85 procent av de offentliganställda i USA, exklusive militärer, är anställda på lokal eller delstatlig nivå. Det finns stora variationer mellan delstaterna, som vallagar, skattesystem, straffrätt, civilrätt, infrastruktur, utbildningssy­stem och socialpolitik. Louisiana är intressant, eftersom delstatens rättssystem bygger på fransk rättstradition, medan övriga delstater och federationen bygger på brittisk rättstradition.

Konstitution innehåller ett antal förbud för delstaterna. De får exempelvis inte införa monarki, dela ut adelstitlar, utge pengar, ägna sig åt utrikespolitik eller reglera kommunikationerna mellan delstater. De måste också i de flesta fall respektera lagar, avtal och beslut som har antagits i andra delstater. Ett undantag gäller skilsmässor som har tagits ut i Nevada. Dessa behöver inte respekteras av andra delstater om ingen av parterna var skriven i Nevada.

Det har aldrig funnits något federalt förbud för kvinnor att rösta i allmänna val eller väljas till politiska uppdrag. Vallagarna tillhör delstaternas kompetensområde. Det 19:e konstitutionstillägget från 1920 innebar inte att kvinnlig rösträtt infördes i USA, utan att delstaterna förbjöds att utestänga någon från rösträtt på grund av kön. 15 delstater hade kvinnlig rösträtt 1919.

New Jersey hade kvinnlig rösträtt 1776–1807. Kvinnor har haft rösträtt i Wyoming sedan 1869. Detta var inte ett resultat av någon stark kvinnorörelse, utan tvärtom var det män som ville sätta kvinnor i rörelse. Här bodde nämligen vid denna tid 6 000 män, men bara 1 000 kvinnor. En förhoppning var att fler kvinnor skulle lockas hit om de fick rösträtt.

Victoria Woodhull från New York var den första kvinnan som kandiderade i presidentvalet, nämligen för Equal Rights Party 1872. Republikanen Jeanette Rankin från Montana var den första kvinnan i USA:s kongress. Hon satt i representanthuset 1917–19 och 1941–43. Rankin är den hittills enda kvinnan från Montana som har invalts i kongressen.

För en tid sedan förvånades flera svenska journalister över att en viktig politisk fråga i USA skulle avgöras med hänvisning till ett konstitutionstillägg från 1868. Det framstod nästan som otillbörligt att plocka fram en så gammal paragraf. Men alla frågor som rör styrelseskicket i USA faller tillbaka på konstitutionen och dess tillägg, och på de tolkningar som görs av Högsta domstolen. Konstitutionen från 1787, och dess tillägg, är ett högst levande dokument.

En viktig skillnad mellan USA och Sverige är regeringens ställning. Jag har hört rutinerade USA-korrespondenter göra en totalt missvisande jämförelse mellan Sveriges justitieminister Gunnar Strömmer och USA:s justitieminister Merrick Garland. Jämförelsen gällde hur Garland agerade i rättsprocesserna kring Donald Trump.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

USA:s regering är ett rådgivande organ till presidenten som inte är omnämnt i konstitutionen, varför presidenten kan besluta om dess sammansättning och roll. Ministrarnas främsta uppgift är att vara chefer för mycket stora verkställande myndigheter. De är visserligen politiskt tillsatta, men utövar även opolitiska myndighetsfunktioner. Detta gäller inte justitieministern som är högsta chef för det federala rättsväsendet.

I den svenska debatten beaktas ofta inte dessa fundamentala skillnader gentemot svenska förhållanden där regeringen är ett grundlagsreglerat kollektivt beslutsorgan, där alla statsråd (utom utrikesministern) leder små stabsorgan och där myndigheterna är självständiga.

USA:s konstitution utformades för 13 delstater med 4 miljoner invånare, och gäller idag för 50 delstater samt ett par distrikt och territorier med över 300 miljoner invånare. Konstitutionen var mycket radikal för sin tid, och innehöll flera oprövade lösningar, men förändringarna under de 263 åren har varit få.

Endast 27 tillägg har gjorts. Förutom de tio första (Bill of Rights) som var en del av det ursprungliga konstitutionsarbetet har bara två principiella förändringar gjorts i statsskicket: slaveriets avskaffande och att kvinnor inte fick utestängas från rösträtten.

På det hela taget får det konstitutionella experimentet från 1787 därför betecknas som tämligen framgångsrikt.