I brytpunkten mellan Weimarklassicismen och romantiken i den tyska litteraturhistorien är det framför allt fyra namn som utskiljer sig: Friedrich Hölderlin, E T A Hoffmann, Heinrich von Kleist och Jean Paul. De var alla litterära särlingar som medvetet gick sina egna vägar och aldrig riktigt tillhörde någon särskild konstnärlig gruppering eller strömning. Än idag har litteraturforskarna svårt att fastställa deras re-spektive roll och position under den aktuella perioden.

Utanför de tyskspråkiga länderna hålls de tre förstnämnda ännu vid liv genom ständiga nyutgåvor och nyöversättningar, medan Jean Pauls namn för länge sedan har glömts bort. Bortsett från utgivningen av en minimal prosatextbok på 1940-talet, Fyra drömmar, publicerades den senaste Jean Paul-titeln på svenska 1829. Innan de...