I inledningen av Karl Ove Knausgårds monumentala självbespegling Min kamp tecknar författaren ett skissartat porträtt av den obegripliga fadern. I förbigående noteras en av hans hobbies:

”Under vinterhalvåret ägnade han sig åt filateli, inte utan framgång, på kort tid hade han blivit en av de främsta frimärkssamlarna i den här delen av landet.”

Som allt annat i denna romansvit är det förstås en markör. Dels markerar det 1970-tal, det historiska ögonblicket innan datorerna tog över vår tid och våra medvetanden, dels markerar det att Knausgårds pappa är en inåtvänd kuf. Dragningen till filateli blir en av ledtrådarna om Knausgård seniors kommande utförsbacke i alkoholdimman.

Att samla frimärken var ju en respektabel fritidssyssla för f...