Ett framträdande motiv i den grekiska tragedin från 400-talet före Kristus är relationen mellan stat och individ. Redan hos Aischylos tematiseras själva grunden för rättsskipning. Orestes hämnd på sin fars mördare i Orestien-trilogin tar form inom ramen för ett vidare resonemang där den egna släktens ära kontrasteras mot en idé om en högre instans – en rättsordning som är överordnad klanens eller familjens krav på vedergällning som hotar att hålla individerna fångna i repetitiva mönster av ständigt pågående släktfejder. I ett vidare perspektiv kan man se grunden för den moderna rättsstaten ta form i erinyernas förvandling i dramat till eumenider, vilket innebär ett accepterande av den nya samhällsordningen. Där ersätts solidariteten med blodsband av solidariteten med samhället: