Sommar, i gamla dar, betydde för alla välbärgade egyptier: Alexandria. Inte de rökiga industrierna söder om strandkornischen, utan havet. De bästa lägena utmed kustremsan var kantade av bungalows som stod tomma resten av året och sattes i stånd inför säsongen. De flesta av plagerna hade främmande namn, förknippade med stadens stora minoriteter: Stanley, Glimonopolo, Rimini. De finaste stränderna med deras lättklädda celebriteter var avskärmade från övriga egyptier med hjälp av vakter och en inträdesavgift på tre piaster.

I badgästzonens östra ände låg Muntaza, ett fantastiskt moreskpalats, mer likt ett kasino än ett slott. Där höll kung Faruk hov, spelade kort och rumlade med varietéprimadonnor. Nedanför palatset låg Ma’mura Beach, med kostbara vattnade trädgårdar nästan ända ned til...