Det myckna debatterandet liksom det han kallar politikers obligatoriska bokskrivande, får en svensk med uttrycket ”mycket prat och lite verkstad” i bakhuvudet att undra varför inte alla dessa briljanta tänkare tar itu med reformerna istället för att i det oändliga rada upp och debattera dem – nästan som en konst för konstens egen skull. Att de intellektuellas privilegierade ställning skulle hänga ihop med att Frankrike är en nation som grundats på värderingar och kultur snarare än på blodsband, är en vacker tanke som i dagsläget alltmer kan ifrågasättas mot bakgrund av de etniska men framför allt interreligiösa motsättningarna som har exploderat i samband med många blodiga attentat. De kan övergå i politiskt kaos och omvälvningar efter det stundande presidentvalet i april–maj.

Bland de &ar...