Den amerikanska kulturen är så stor att även dess särlingar, udda och marginella blir stora. Det finns så gott om plats att det räcker även för det som inte får plats.

Och då tänker jag egentligen inte på den assimilerande kraft som verkar med tidens rätt och ser till att populärkulturen genom filmatiseringar upplåter en central plats åt modersbundna enstöringar och genuina outsider som Edgar Allan Poe och H P Lovecraft. Utan snarare på att det i själva föreställningen om storstäder som New York och Chicago finns ett inbyggt utrymme för avvikare. Utan enslingar ingen massa. Gestalter som Moondog, avantgardekompositören som gärna uppträdde på New Yorks gator iförd vikingahjälm, assemblagekonstnären Joseph Cornell med sina lådor eller grafomanen Henry Darger blir världsberömda utan ...