ATT VÄNSTERSINNADE studenter på 1960-talet gav ut böcker med nationalsocialistiska dikter borde få de flesta att höja på ögonbrynen. Särskilt om en av dem hette Gudrun Ensslin och blev frontfigur i den västtyska terrorgruppen Röda armé-fraktionen (RAF).

Men när Motståndets tid, Andres Veiels film om Ensslin och hennes fästman Bernward Vesper, gick upp på svensk bio i höstas var det ingen av recensenterna som dröjde särskilt länge vid detta anmärkningsvärda faktum: att Ensslin och Vesper på nytt gav ut dikter av Will Vesper, Bernwards far och tidigare nationalsocialist.

Hur kunde de satsa tid och pengar på Blut und Boden-litteratur? Vädja till de tysknationella? De behövde pengar för att kunna ge ut annan litteratur, sådan som de brann för. En stor, köpstark publik fanns i al...