”Einstein och Gödel var båda österrikiska judar som tvingades fly undan nazismen…”, skriver Arvidsson. Einstein var dock aldrig medborgare i Österrike; han var under olika perioder i sin levnad medborgare i Tyskland, Schweiz och USA. Han upprätthöll heller aldrig någon tjänst i vad som nu är Österrike (men var jämväl för en kort tid professor i Prag i dåvarande Österrike-Ungern). Och Gödel var förvisso född och uppvuxen i Österrike-Ungern – och under långa tider verksam i Wien – men han var däremot inte jude. Han flydde från Wien först 1940, i första hand för att slippa bli rekryterad till Hitler-Tysklands armé.

Vad gäller matematiken och fysiken finns i recensionen ett antal tveksamheter. Det är inte, som Arvidsson uttrycker det, fråga om att vi ”aldrig [kan sluta oss till] alla sanna satser som följer av den ursprungliga satsen”. Det kan man mycket väl göra också enligt Gödel. Vad han påstår är snarare att det finns satser som inte alls kan bevisas vara sanna eller falska utifrån de givna axiomen.

I sin beskrivning av Einstein och kvantmekaniken skriver Arvidsson om ”partiklars kommunikation med hastigheter som överskred ljushastigheten”. Även om kvantmekaniken kan sägas i någon mening tillåta ”kommunikation” med överljusfart ger denna formulering lätt fel föreställning. Man måste noga betona att denna ”kommunikation” aldrig innebär att ”information” kan skickas mellan partiklarna.

Och att Einsteins relativitetsteori skulle innebära att ”det objektivt sett är omöjligt att skilja mellan Nu, Då och Sedan” är inte korrekt. För mig som sitter här går det alldeles utmärkt att göra en sådan distinktion när det gäller vad som sker här. Det är när man skall avgöra samtidigheten för händelser som inträffar på olika ställen som relativitetsteorin ger vissa begränsningar.