En författare från Västsahara fick höra av sin vaktare: "Du har kommit hit för att dö. Glöm yttervärlden! Ingen kommer någonsin att läsa dig, ingen bry sig om dig." Fångarna använde hälften av den mörka tvål de fick för att skriva och hålla stånd mot galenskapen. En av dem skrev ett poem på hundra strofer om Afrika, de andra lärde sig den utantill. De var sju torterade män i en cell med två kvadratmeter per person, nästan inget ljus. Förmågan hos några att fantisera och skapa räddade dem. Fantasin är tyranniets fiende eftersom den är en individuell handling ingen kan kontrollera.

Jorden är inte den oändliga resurs vi trodde att den var; den måste skyddas som något mycket värdefullt. Detsamma gäller yttrandefriheten, den har inget eget liv, den måste värnas men också definier...